Läs inte detta inlägg om ni inte pallar med mina konstiga tankar, låt det bara vara typ:)

För jag sitter nu här, ja jag sitter här i min rosa lilla lägenhet, i min säng, bland alla kuddar, kuddar i alla färger, bland allt pynt och fluff.. Fryser lite, så insvept i lite filt, lite täcke, datorn i knät, och en varm kopp te breved på bordet. Ett laktitsdoftande ljus är tänt, lukten är dov, den är fin, och mörkret håller redan på att falla, det är höst. Hösten är nu här, hösten är nu här på riktigt.

Men jag sitter inte bara här med allt det där, jag sitter här bland alla känslor, och känslan som kom nu, jo den känslan som kom nu känns lite som stillhet, telefonen ringer hela dan, men nu, nu är den tyst, känns märkligt, ovant 20, 30 min tyst, undra hur länge den får vara det nu.. Ja, undra det. Men det dåliga samvetet finns även där, jag har lovat att ringa hon, han, hon, han... men snart, jag lovar, för nu kanske jag behöver lite tid att andas, media har gått hem, det har varit mycket med dem idag.. Så ja, nu lite tid att andas ut, lite fridfullhet, och på något sätt känner jag en känsla av något slags förnuft, men ändå inte, jag vet inte. För hela tiden ploppar små drömmar upp i mitt huvud..

Intensiva levande drömmar, sådana på något sätt starka drömmar om just framtiden, sådana tankar om hur allt ska bli, vad som ska ske, och vad jag kanske kan ge människor. För det är en stor del av mina drömmar, vad jag kan ge, och hur jag kan göra er, er andra lyckliga. För även om jag nu stannar upp ett tag, tänker, så ska ni veta när jag tänker som i denna stillhet, kliver jag försiktigt fram, och när jag gör det kommer både tankarna på galenskapen fram, tankarna på de vilda skratten, som ni ser mig i tvn, (jag- den rena underhållaren) men också den lätt sköra, frusna, och ibland de smått dystra, men ganska ytliga underliggande känslorna fram. För lyckan ska ni veta den finns där starkt i grunden. Kanske borde jag lämna de ifred ifrån ord, för just nu fick jag svårt att förklara vad jag menar, men jag är van, jag får alltid försöka förklara mig i mitt språk med lättare ord så att människor liksom ska förstå mig. För kanske just nu trivs jag bäst med tystnaden. Kanske ska jag inte ha datorn här i knät nu, kanske ska jag bara ska sluta ögonen en stund, känna de känslor som inte jag har ord för, eller som är meningslösa att ens skriva ner? För jag tror att jag just nu har himla svårt att bli förstådd, men jag skriver ändå. För känslorna är starka nu, de är vackra, svåra, vilsna, lyckliga, känslorna är allt denna ikväll.

Kanske uthärdar jag mig då som nu, då jag plötsligt blev ledsen, då jag känner smaken av mina tårar där de rinner ner längs kinderna, nuddar munnen, läpparna, då jag känner saltsmaken. (Men tro inte nu att jag menar att jag tycker synd om mig själv, det gör jag aldrig, jag istället ogillar mig själv då.) Och tröstar mig själv på mitt vanliga gör sätt, det sätt att jag gör er så många glada, det går rakt in i mig och ger mig världens lyckorus när jag får andra skratta!! Går in i mina tankar igen, lite djupare, och blir då genast, ja sådär som nu, fort glad igen! Och förstår att jag verkligen kan sprida glädje, få er lyckliga och skratta så. Då, då slutar jag gråta och tänka för mycket. Då blir jag jag igen. Ja, då blir jag, jag! Då blir JAG: Hej, hej, kom, kom....typ:) Eller är det också ett sätt att försöka stryka över, springa iväg, ta tag i penseln, sätta på musik, rymma ifrån sig själv? Jag vet inte. Men det enda jag vet är att jag vill göra allt för att få er glada, jag vill göra er glada för livet. Men nu kom de starka svåra orden, mina tankar, formuleringar upp i hjärnan, jag tar fram mitt tjocka block och forsätter skriva på min bok, annars glömmer jag meningarna, formuleringarna blir fel, men just nu måste jag bara skriva ner, inspirationen flög in mig igen!

Avslutar iaf detta inlägg, lättar liksom upp stämningen lite, efter alla knepiga tankar och kanske svårförståda ord med att slänga in en härlig bild ifrån typ världens hääääärligaste gungställning! Mitt uppe i bergen, mitt uppe i Colombias regnskog! Där jag gunga, gunga, skrattade ihäjl mig, och en utav mina Absoluta favorit deltagare, som också blev en fantastisk vän Julia (hennes oerhört fina blogg finner ni här!!) höll på att dö av skratt, hon var tvungen att filma det hela också, måste be henne maila filmerna sen, jag var gaaaalen :D För övrigt hade vi världens goaste samtal igår, som jag saknat henne! Den tjejen är bara så fin! Och vi hade verkligen helt chockerande mycket gemensamt, vi stöttade varann många gånger i huset. Så mycket kärlek till dig!!