Hej,

det är trasigt, hela jag blev en trasdocka ikväll, jag har huvudvärk, är virrig, jag är less, trött, men så är jag ganska duktig på att sy ihop, sy ihop när det går sönder, resa mig upp, men ofta spricker det igen, och så faller jag igen, vecklar som ut sig mer och mer, eller gör jag det svårt för mig själv? Jag vet inte, men jag är aldrig rädd för att gå sönder, för sönder går jag ganska ofta, en liten stund, ibland längre, ibland kortare. Men alltid, alltid, alltid reser jag mig upp igen. Det är någon inre styrka, och den styrkan är mycket skön:) Jag är som så komplicerad. Jag börjar till exempel ofta på ett sms, raderar, börjar om, raderar igen, för att sedan börja om, och så är jag som med allt. Förresten, nu ska jag sluta snacka massa konstigt, jobbigt.... Jag vill tacka så många i världen för att de finns, jag vill tacka er som ser mig, och jag vill tacka er som ändå försöker förstå sig på mig. Men jag är jättekonstig, så är det ju bara. Istället för att torka tårarna som klibbat fast, fast som en grå sörja, inte gjord av jordgubbssaft precis vill jag bara bli glad och kunna sova inatt, för i helgen är det mycket. Väldigt mycket. Denna helg måste hinnas med. Intervjuer, plåtningar, måleri, inspelning, träffa fina vänner, med mera, med mera. Vad blev detta för ett inlägg egentligen? Jag har ingen aning. Tårna börjar iallafall torka nu. Jag fick också underbara sms av Julia och Jenny! Godnatt, imorgon är en ny fin dag!