Planeringen blev både lite moviestarig och festlig.

Jag åkte in till staden igår vid tretiden för att kolla på ett hårjobb. Och jag skulle egentligen hem strax efter det, men alltid händer det saker som förändrar planeringen, och det händer alltid sådana saker med mig och med min planering.
Jag var inte hemma for ens vid 1…..

Efter hårtitten gick jag runt och kollade lite grann i butiker, och kom sedan på att jag var glattsugen på att titta in till tjejerna som har den härliga, underbara butiken LUXX- details. Det är en smyckes och väskbutik som ligger på Grevturegatan 10. Allt dem har är ascoolt, asfint och asgulligt. Det sjuka med butiken är allt man verkligen vill köpa allt, det finns inte en enda liten moj där inne som inte är asfin, i såna fall är den ascoll eller asgullig. Jag var såklart tvungen att ta upp kameran for att visa er!

Efter den trevliga stunden i butiken, när jag sedan gick Biblioteksgatan fram, kom det en medelålders ”fint förpackad” man fram till mig och utbrast:
-Are you a movie star???! (på riktigt skön amerikanska) Haha, jag ba:
- Yes, I am! It shows you well? (Haha, så snackar jag utan att tänka) I'm super model also, a great-known super model. Do not know who I am? Han såg verkligen inte det minsta förvånad ut och sa:
-I am sorry it is clear that I know who you are. May I have the honor to invite you to a cup of coffee? It would make me so happy, you tell me something very special, I promise. Please can you be a little spontaneous, if you have time? Please, please, please...?
Mannen verkade trevlig och snäll, bra såg han väl med ut (inte för att det har den största betydelsen men de var ju ingen ofin direkt) kanske lite väl gammal för mig men varför inte vara lite spontan då? tänkte jag- och svarade att det var okej,, en liten stund..

Som vanligt har jag ju svårt att säga nej, men denna gången kändes det rätt på något sätt, när vi båda stod där på gatan i vintermörkrets, biblioteksgats-stämmning med snön på marken, allt julskyltande och alla fina lampor.. Han kollade mig djupt in i ögonen av euforisk lycka. Shit, vad gor jag? tänkte jag väl lite, men så skuttade vi in på ett konditori, som låg alldeles där intill och tog en gokopp kaffe, plus en himla go bakelse också. Jag tänkte att jag fick väl välja en bakelse, för att sedan berätta att jag inte alls är någon hettsbantande moviestar eller supermodell, hihi! Och att jag kanske i alla fall kunde ha kul med bakelsen -om han vore för ointressant, skum eller dräggig..

Vår lilla spontana fikastund blev ändå ganska trevlig, jag berättade att jag var en helt vanlig tjej, men att jag inte skulle tacka nej till att bli en trevlig moviestarig typ heller.. Vi skrattade och snacka om allt möjligt, han berättade att han kom ifrån någon stad (som jag inte minns va den hette) men den låg nära Santa Cruz. Nu bodde han i Stockholm och jobbade här med något inom vetenskaplig affärsverksamhet, ganska komplicerat att berätta om sa han. Jag sade då:
-I am specialized in complex...hmm.. scientific business! Haha, så skrattade vi åt min skojiga engelska, och att jag hela tiden försökte hitta massa ord. Konstigt nog flöt mitt språk på himla bra (jag brukar bli så nervös när jag ska snacka engelska med såna där riktiga amerikanare eftersom att jag då vill låta som en sån cool också) Men han berömde mig och vi skrattade mera. Han sa att han ville visa mig världen och att han skulle ta mig till Hollywood så jag kunde bli lite moviestarig på riktigt, haha.. Men han gav mig nästan lite för mycket komplimanger, och avbröt mig hela tiden med den där kära blicken, för att sedan säga:
-You are the most beautiful woman I have ever seen, your eyes are finer than anything that exists on Earth. I hope this is not the last time I have the honor to be in your world Lina... Och massa mera snällt bla, bla.. Sedan skildes vi åt, efter ungefär en timma.

Det var en trevlig stund och jag vet inte om jag gjorde rätt eller fel som gav mitt nummer till honom. Jag vet inte om jag ville eller om jag inte kunde säga nej, (exakt jag i ett nötskal) Han har nu skickat ett sms, och frågat vad jag ska göra ikväll. Jag svarade att jag var lite upptagen ikväll, men att jag skulle höra av mig när jag tänkt klart, när det skulle passa och om jag vill ses igen. Svar kom på sturten. Absolut, inga problem sweetheart.Hmm... Får se hur jag gör.. Lite för mycket sa han faktiskt.

Efter fikan ringde en Clabbe, en vän som jag inte känner så himla bra, vi har träffats genom att han jobbar med psykoterapi i foretagshälsovård och sånt där, en riktig sån "stressa ner" människa. Jättesnäll, och en sån där skön som verkligen bara vill vara vän. Han frågade vad jag gjorde och undra om jag hade lust att ses en sväng när jag ändå var i stan. Jag mötte upp honom senare, innan kollade jag lite mera i butiker. När vi sågs frågade han om jag hade lust att äta en bit mat med honom. Vi gick till ett litet ställe, minns inte va det hette men det var något med alla möjliga enkla rätter, jag åt en go sallad med mocarellaost och sånt i. Sen så babblade jag ur mig allt om den skumma amerikanen. Och sedan råkades det rinna ner ett glas vin också. Efter vi skiljts åt trodde jag att jag var påväg hem, men det var jag inte alls. Jag blev stoppad igen.
Jag tror jag blev lite pigg av det där glaset, som det fanns vin i.

För när jag skulle gå till tunnelbanan så stötte jag på en annan person som sa att han kände igen mig (jag brukar få höra den lögnen ofta) eftersom de kanske inte vill fråga om jag är en moviestar- för att få mitt intresse till handa. Men kortfattat så frågade den nya mannen om jag ville sätta mig någonstans och snacka lite eller så. Vi gick till ett annat ställe några hundra meter bort, han var jättetrevlig (men lite raggig) Det blev visst ett glas vin till med honom, sedan kom hans några av hans vänner förbi. Killen var ganska rolig, han sa att han var den "människo-kännande typen”, och att han jobbade med rekrytering till företag, och där med träffat många. Han kolla på mig och sa att han såg på mig att jag har svårt med att sätta gränser, och svårt med att bli förstod. Det stämde jättebra och samtalen blev himla intressanta. Han pekade på olika människor på stället och sa typ massa saker i stil med;

"Den där lilla jäkeln som sitter där, han skulle aldrig förstå sig på dig, han är för stel! Du ser han där borta med lockigt korthår, han kanske? men nja han är nog för flummig, och skulle inte uppskatta dina egenskaper… Och den smala typen där nästan bredvid dig är alldeles for grinig på livet. Sen han du ser där borta med de blanka, flotta håret är for dryg, han kommer bara utnyttja dig, och verkligen inte forstå dig. Och han min vän med glasögonen är logiker, ni skulle krocka totalt och det skulle aldrig bli bra. Han ser allt logiskt och kan ens inte förstå om du säger en dag att du älskar honom. Däremot är jag själv ganska bra, hahahaha!"
Jag skratta och skratta. Senare ville vi gå till Golden hits for att sjunga karaoke, det var ASKUL!!! Och det blev ingen mera dricka för min del, jag ville inte bli full men jag vågade sjunga massor ändå. Schlagerlåtarna hörs fortfarande i skallen.. Och där träffade man väl på ännu flera män som blev betuttade i en.

Jag blev trött sen, och sa adjö och for hem till min älskade och kravlösa katt, som jag redan var flera timmar försenad till... Sen somnade jag gott, och vakna fint sådär runt 9. Det var min natt och eftermiddag igår det. Nu ska jag städa upp lite grann, oj så mycket jag skrev, klockan hinner inte med mig idag.



Inte bara asgulliga saker, butiken har givetvis asguliga expeiditer med.

Jag, jag, jag..

Sådana här bokstäver har visst blivit inne igen, härligt! Men har inte sett dem någon annanstans..

Rosa, vingar, rosetter och stenar.. Kan det bli bättre?