Första advent!

Första advent! Tänk att det är första advent idag. Visst är det väl lite mysigtt? Får bli lussebullsbak i veckan som kommer istället, tyvärr hinns det inte meds idag. Igår blev det i alla fall en härlig Adventsfika på kulturhuset, dit vi gick upp emellan vernissagen och konserten. Där åts det och dracks julmust, gott kaffe, lussekatt och mjuk pepparkaka. Mysigt pysigt!

Jag kollade på om jag hade några sköna adventsinpassande bilder i mina lilla lappis, men hittade inga sådana direkt. Fast jag hittade två riktigt, härligt julröda bilder istället! En röd Ferrari bild på mig, från självaste Ferrarilandet Italien sen i somras. Och Italien är ju faktiskt ganska lussigt sådär, självaste Lucia kommer ju där ifrån. Sen så bjuder jag även på lite avklätt denna första advents eftermiddag, den är väl inte så julig direkt, men den är röd, och rött är sött, och rött är jul!

Ja, lite lussig ändå va..?

Jag ligger ibland julstjärnorna, hihi en gammal pinuppigbild..

Hoppas ni får en fin advents-eftermiddag allesammans, jag tvättar lite och nynnar på julsånger.. Senare ikväll ska vi tända ljus och äta lite gröt inne hos min trevliga grannfru:) Varma kramar Lina.

Bra kväll.

Det har varit en underbart trevlig kväll, och en lika underbar dag och eftermiddag med för den delen:) Bra vernissage och konsert på So Stockholm Gallery. Det var en konstnär som skapade modern konst, ganska coola tavlor faktiskt. Sedan gick vi till ett ställe som jag inte varit på förut- Södra teatern. Vi hade det så trevligt allihopa, dansade till asbra musik och stämingen var så mysig. Mycket "retrofolk" var där, ni vet sådana med glasögon som är med tjocka bågar, och lite ball stil, hihi, söderfolk typ, typiska:)
Jag har så mycket personliga tankar inom mig ikväll.
Jag är inte ledsen, jag är en person som skrattar flera, flera gånger om dagen. Godnatt, nu släcker jag lampan här.

Nu hänger det på håret.

Sådär ja, nu bär det iväg in till stan! Ska upp till imp-kontoret där det ska skapas hårsvall på redaktören. Sedan ska hon skriva ett reportage om mig också. Detta ska bli spännande, kul och intressant. Jag har bara reportageskrivits en gång, men det var när jag var Lucia kandidat hemma i Västergotland, var då med i Falköpings Lucia en jul. Det var jättehärligt och mysigt. Men denna gången är det om mitt hårskapande, Linas Hairextensions:) Har tyvärr inte hunnit få i mina nya extensions än, men satte upp håret lite fint sådär, och locka till det:) Hoppas ni får en fin fredag allihopa. Nu ska jag glamma vidare här, hehe.. Kram på er!

Sov gott bara.

........OOOhh, klockan är alldeles för mycket, jag måste sova ju.. Jobba imorgon, ett extra roligt jobb faktiskt! Får berätta för er då. Jag tog mig ett litet hemma-hantel-träningspass såhär på kvällskvisten, tänkte att jag varit så stillsam i eftermiddag, mest suttit och skapat lera.. Nu är det bara hopp i säng! Ja, nu. Gäsp, sov gott, natti, söta drömmar, fred på jorden, puss och kram.

Planeringen blev både lite moviestarig och festlig.

Jag åkte in till staden igår vid tretiden för att kolla på ett hårjobb. Och jag skulle egentligen hem strax efter det, men alltid händer det saker som förändrar planeringen, och det händer alltid sådana saker med mig och med min planering.
Jag var inte hemma for ens vid 1…..

Efter hårtitten gick jag runt och kollade lite grann i butiker, och kom sedan på att jag var glattsugen på att titta in till tjejerna som har den härliga, underbara butiken LUXX- details. Det är en smyckes och väskbutik som ligger på Grevturegatan 10. Allt dem har är ascoolt, asfint och asgulligt. Det sjuka med butiken är allt man verkligen vill köpa allt, det finns inte en enda liten moj där inne som inte är asfin, i såna fall är den ascoll eller asgullig. Jag var såklart tvungen att ta upp kameran for att visa er!

Efter den trevliga stunden i butiken, när jag sedan gick Biblioteksgatan fram, kom det en medelålders ”fint förpackad” man fram till mig och utbrast:
-Are you a movie star???! (på riktigt skön amerikanska) Haha, jag ba:
- Yes, I am! It shows you well? (Haha, så snackar jag utan att tänka) I'm super model also, a great-known super model. Do not know who I am? Han såg verkligen inte det minsta förvånad ut och sa:
-I am sorry it is clear that I know who you are. May I have the honor to invite you to a cup of coffee? It would make me so happy, you tell me something very special, I promise. Please can you be a little spontaneous, if you have time? Please, please, please...?
Mannen verkade trevlig och snäll, bra såg han väl med ut (inte för att det har den största betydelsen men de var ju ingen ofin direkt) kanske lite väl gammal för mig men varför inte vara lite spontan då? tänkte jag- och svarade att det var okej,, en liten stund..

Som vanligt har jag ju svårt att säga nej, men denna gången kändes det rätt på något sätt, när vi båda stod där på gatan i vintermörkrets, biblioteksgats-stämmning med snön på marken, allt julskyltande och alla fina lampor.. Han kollade mig djupt in i ögonen av euforisk lycka. Shit, vad gor jag? tänkte jag väl lite, men så skuttade vi in på ett konditori, som låg alldeles där intill och tog en gokopp kaffe, plus en himla go bakelse också. Jag tänkte att jag fick väl välja en bakelse, för att sedan berätta att jag inte alls är någon hettsbantande moviestar eller supermodell, hihi! Och att jag kanske i alla fall kunde ha kul med bakelsen -om han vore för ointressant, skum eller dräggig..

Vår lilla spontana fikastund blev ändå ganska trevlig, jag berättade att jag var en helt vanlig tjej, men att jag inte skulle tacka nej till att bli en trevlig moviestarig typ heller.. Vi skrattade och snacka om allt möjligt, han berättade att han kom ifrån någon stad (som jag inte minns va den hette) men den låg nära Santa Cruz. Nu bodde han i Stockholm och jobbade här med något inom vetenskaplig affärsverksamhet, ganska komplicerat att berätta om sa han. Jag sade då:
-I am specialized in complex...hmm.. scientific business! Haha, så skrattade vi åt min skojiga engelska, och att jag hela tiden försökte hitta massa ord. Konstigt nog flöt mitt språk på himla bra (jag brukar bli så nervös när jag ska snacka engelska med såna där riktiga amerikanare eftersom att jag då vill låta som en sån cool också) Men han berömde mig och vi skrattade mera. Han sa att han ville visa mig världen och att han skulle ta mig till Hollywood så jag kunde bli lite moviestarig på riktigt, haha.. Men han gav mig nästan lite för mycket komplimanger, och avbröt mig hela tiden med den där kära blicken, för att sedan säga:
-You are the most beautiful woman I have ever seen, your eyes are finer than anything that exists on Earth. I hope this is not the last time I have the honor to be in your world Lina... Och massa mera snällt bla, bla.. Sedan skildes vi åt, efter ungefär en timma.

Det var en trevlig stund och jag vet inte om jag gjorde rätt eller fel som gav mitt nummer till honom. Jag vet inte om jag ville eller om jag inte kunde säga nej, (exakt jag i ett nötskal) Han har nu skickat ett sms, och frågat vad jag ska göra ikväll. Jag svarade att jag var lite upptagen ikväll, men att jag skulle höra av mig när jag tänkt klart, när det skulle passa och om jag vill ses igen. Svar kom på sturten. Absolut, inga problem sweetheart.Hmm... Får se hur jag gör.. Lite för mycket sa han faktiskt.

Efter fikan ringde en Clabbe, en vän som jag inte känner så himla bra, vi har träffats genom att han jobbar med psykoterapi i foretagshälsovård och sånt där, en riktig sån "stressa ner" människa. Jättesnäll, och en sån där skön som verkligen bara vill vara vän. Han frågade vad jag gjorde och undra om jag hade lust att ses en sväng när jag ändå var i stan. Jag mötte upp honom senare, innan kollade jag lite mera i butiker. När vi sågs frågade han om jag hade lust att äta en bit mat med honom. Vi gick till ett litet ställe, minns inte va det hette men det var något med alla möjliga enkla rätter, jag åt en go sallad med mocarellaost och sånt i. Sen så babblade jag ur mig allt om den skumma amerikanen. Och sedan råkades det rinna ner ett glas vin också. Efter vi skiljts åt trodde jag att jag var påväg hem, men det var jag inte alls. Jag blev stoppad igen.
Jag tror jag blev lite pigg av det där glaset, som det fanns vin i.

För när jag skulle gå till tunnelbanan så stötte jag på en annan person som sa att han kände igen mig (jag brukar få höra den lögnen ofta) eftersom de kanske inte vill fråga om jag är en moviestar- för att få mitt intresse till handa. Men kortfattat så frågade den nya mannen om jag ville sätta mig någonstans och snacka lite eller så. Vi gick till ett annat ställe några hundra meter bort, han var jättetrevlig (men lite raggig) Det blev visst ett glas vin till med honom, sedan kom hans några av hans vänner förbi. Killen var ganska rolig, han sa att han var den "människo-kännande typen”, och att han jobbade med rekrytering till företag, och där med träffat många. Han kolla på mig och sa att han såg på mig att jag har svårt med att sätta gränser, och svårt med att bli förstod. Det stämde jättebra och samtalen blev himla intressanta. Han pekade på olika människor på stället och sa typ massa saker i stil med;

"Den där lilla jäkeln som sitter där, han skulle aldrig förstå sig på dig, han är för stel! Du ser han där borta med lockigt korthår, han kanske? men nja han är nog för flummig, och skulle inte uppskatta dina egenskaper… Och den smala typen där nästan bredvid dig är alldeles for grinig på livet. Sen han du ser där borta med de blanka, flotta håret är for dryg, han kommer bara utnyttja dig, och verkligen inte forstå dig. Och han min vän med glasögonen är logiker, ni skulle krocka totalt och det skulle aldrig bli bra. Han ser allt logiskt och kan ens inte förstå om du säger en dag att du älskar honom. Däremot är jag själv ganska bra, hahahaha!"
Jag skratta och skratta. Senare ville vi gå till Golden hits for att sjunga karaoke, det var ASKUL!!! Och det blev ingen mera dricka för min del, jag ville inte bli full men jag vågade sjunga massor ändå. Schlagerlåtarna hörs fortfarande i skallen.. Och där träffade man väl på ännu flera män som blev betuttade i en.

Jag blev trött sen, och sa adjö och for hem till min älskade och kravlösa katt, som jag redan var flera timmar försenad till... Sen somnade jag gott, och vakna fint sådär runt 9. Det var min natt och eftermiddag igår det. Nu ska jag städa upp lite grann, oj så mycket jag skrev, klockan hinner inte med mig idag.



Inte bara asgulliga saker, butiken har givetvis asguliga expeiditer med.

Jag, jag, jag..

Sådana här bokstäver har visst blivit inne igen, härligt! Men har inte sett dem någon annanstans..

Rosa, vingar, rosetter och stenar.. Kan det bli bättre?

Jag vill bara..

...vara en "okomplicerd människa", som inte stressar upp sig för vad andra tänker och tycker, hela tiden, jämt och ständigt, ofta och alltid..
Vara sådär: Skitsamma, det ordnar sig! Inga konstigheter, varken här eller där.
Vakna på morgonen, utan att ha 100.000 saker i skallen, saker som är extremt oväsentliga, och som bara handlar om allting- som är ingenting.
Sluta upp med att oroa mig, och lägga ner att ta till sig dunderskit, i alla möjliga sammanhang, där folk vill trycka ner en, för att uppnå på tok- eget gott mående.

Egentligen spelar det inte så stor roll. Människor som är elaka eller griniga lider i regel alltid själva av det. Egentligen är det bara dumt att oroa sig. Riktigt dumt är det. Jag har inga fiender vad jag vet, eller jag tänker att ingen behöver vara min fiende heller. Bara stackars den människan då, som har tid med det. Eller jag är i alla fall inte någons fiende, jag har inte tid med det, eller ens kraften eller viljan. Den saken är glasklar. Jag lägger aldrig ner tid att tänka illa om någon annan, jag lägger bara ner tid på att tänka ihop komplicerade tankar på vad andra tänker om mig.

Egentligen är det nog bättre att bara rida vidare, själv in i livets regnbåge, och se vad som händer. Ta en kaka till och gapflabba. En sådan människa hoppas jag att jag kommer bli som tant, (ja innan tant-åldern med) men jag tror inte att jag kommer att bli det. En sån som bara tar den sista biten av tårtan utan att blinka, utan att fråga någon annan, och bara gå och slänga ihop en till om någon mera skulle vara sugen. Men bara käka den, och njuta av varje tugga liksom. Egentligen är det rätt lugnt så länge man inte får extrem fetma, vilket borde vara rätt så omöjligt om man inte käkar tårta, frukost, lunch och middag. Äsch, nu tänker jag bara på lite på livet igen, jag tänker alltid på livet, och på sådant som man inte behöver tänka på. Detta är bara jämförelser, och handlar egentligen inte om tårta (för er som inte förstod det). Asså, det var inget ”översitteri- illa menat”, det med att ”ni som inte förstod det”. Gud vad jag förklarar mig i onödan, jämt och ständigt. Detta är väl knappt intressant att läsa, men jag bara tänker, även om jag inte hinner varken skriva eller tänka på sånt här nu egentligen, jag kan faktiskt ha bättre saker för mig, men på något sätt känns det viktigt, för mig själv i alla fall, och då tar jag mig tid. Ja, kolla jag ger mig själv egen tid nu, men jag hoppas att detta kan hjälpa andra med.

Jag har i allt detta upptäckt en psykisk-diagnos som jag har, (även om jag är lite emot ordet diagnos, eftersom att jag tror att vi alla är olika individer, med olika svårigheter och egenskaper). Men, men låt mig ”skoj-använda” ordet psykisk-diagnos. Jag kallar den egenskapande diagnosen för; Komplexia-Komplecia. Kreterierna för diagnosen är att man är komplicerad, och har komlex inom det komplicerade. Man försvårar saker for sig själv, och tänker för mycket. Fatta hur komplicerat det ens låter? Det fina med diagnosen är att man kan bli fri ifrån den, om man nu har drabbats av Komplexia-Komplecia. Jag tror inte att det är inbyggt i hjärnan, men jag vet inte, eller asså, allt går att ordna. Precis sådär ser hela ”terapin” ut. Den bygger på att man måste lära sig att strunta i saker, och INTE försvåra saker för sig själv. Bara ha ett ”tänk” inom sig som liknar: Men strunt samma, gör om gör rätt, (om man ens gjort något fel). Och kommer man ingen stans så måste man bara tänka; SKITSAMMA! Vem bryr sig, orkar jag detta? Är det värt det? Och att man inte kan göra så mycket mera. Bara banka stenhårt in i skallen på sig själv att man har gjort vad man kunnat, och inget mera med det. Punkt slut. Inte komplicera ihop saker, skaffa sig komplicerade komplex och bli en riktigt tvättäkta; Svensson-svensson-allt-är lugnt-männiksa. Skämtåsido. Nej, men ni fattar bara tänka sådär: Äsch, det fixar sig! Skit i det där! (däremot inte bli kall, men personer med denna diagnos kan nog omöjligt bli kalla) Hela detta inlägget är nog komplicerat för de flesta, men va skönt för er som inte drabbats, det är ofta ingen skojig diagnos, men alla sk. diagnoser, har också gudomliga egenskaper. Egenskapen med denna är att man har en enorm sympati och empatiformiga, och vill att andra ska ha det bra.

Ens att jag skriver det som om jag ”drabbats” är väl att komplicera upp det hela lite extra kanske? Men det gäller att hitta sina egna strategier i hjärnan, det gäller hela tiden i livet att hitta sina egna lösningar. Att bara ha det så trevligt och härligt i livet som man kan, göra sådana saker som man tycker om, och förminska problem, istället för att förminska sig själv. För vi behöver inte ha massa struntproblem egentligen. Jag lovar, det är skitviktigt detta, även om ni som har det lätt med detta inte förstår, men då kan ni tänka att det är så härligt för er. Förlåt mig, jag vill inte skriva ”problematikinlägg” egentligen, eller nu fattar jag inte själv ens vad det där va för en ”ursäkt”. Det är ju egentligen livsviktiga saker, om hur man är liksom. Jag håller på att lära mig, men ibland är det svårt. Äsch!! Det är inte svårt skitsamma, nu slänger jag diagnosen i papperskorgen, och slänger i mig lite fil och müsli istället. Jo asså, ibland är det riktigt svårt att vara okomplicerad, och inte bry sig för mycket om alla andra hela tiden på ett ”självdrabbande sätt”. Men jag kämpar.

En stor kram ska ni ha som orkat läsa detta. Och vet ni en sak till som jag kommit på, jag har nog inte så dåligt självförtroende egentligen, inte i grunden liksom. Jag bara tror att jag har det, och har kanske lurat mig själv att jag har det? Eller asså, inte lurat men, pga olika omständigheter fått det, eller vad skit som helst. Jag kan se mig själv som en jättebra person ibland, men vad gör jag då? Vad gör jag som är så märkligt? Jag håller kanske bara på att lära mig att bli vuxen? Man lär sig hela tiden, och det fina är att man lär sig själv, utan varken lärarutbildning eller att man behöver stämpla in. Om igen vill jag säga: En stor MegaKram ska ni ha, som orkat läsa detta komplicerade inlägg.

En månad kvar.

Idag är det den 24 november, och vad innebär det? Just det, det är bara en månad kvar till julafton! Shit, vad tiden går fort, känns som om det inte alls var längesen det var jul senast. Och det är ruskigt, ruggigt kallt ute, med massor utav snö!
Det känns så julstämningsfullt när snön kommer till oss på något sätt.. Idag när jag satt på bussen till keramikverkstan, så tänkte jag på alla dem som måste byta till vinterdäck på alla bussarna, måste vara ett himla jobb ju. Jag tänkte också på att man har ju liksom aldrig träffat på någon, någongång, någonstans som har berättat att de jobbar med att byta däck på bussar, hehe.. Asså, nu låter det som att jag träffat massa snubbar, så är inte riktigt fallet- Eller jo asså, jag ju har träffat på jättemycket människor, ja snubbar, men jag har aldrig hört någon som jobbar med det liksom. Fast det kanske är i en bussverkstad de gör det, fast jag har aldrig hört någon som har jobbat på en bussverstad heller.. Åh, vad jag tänker mycket ibland, ja nästan hela tiden.. För man tänker väl alltid på något? Eller man tänker väl aldrig på ”inte något alls”? Hmm.. Jag vet faktiskt inte.

När jag väl var framme på keramiken, och tänkt klart på buss-bytar-däck-snubbar, så var jag på riktigt gott skaparhumör! Nu vill jag skapa mängder med juliga saker! Är det inte mysigt att det är jul snart ändå?! Började idag ett stort projekt med att skapa en julkrubba. Oj, oj ,oj så det ska modelleras nu! Figurerna är många, och jag har en enorm skaparlust inom mig, som säkerligen kommer avslutas sent inatt. Fick i verkstaden ihop självaste stallet, eller grunden i alla fall. Mycket som ska jämnas till, och fixas. Nu får jag lust att sätta ihop en kyrka, och gora massa änglar också. Det är sjukt jobbigt med alla idéer ibland, man blir helt stressad, man vill bara skapa och skapa. Ibland får jag skriva ner alla konstprojekt jag har i skallen, och det händer även att jag kommer på saker mitt i natten... Så, nu måste jag bli kladdig om händerna igen, detta är vansinnigt kul ska ni veta!

Hur härliga som helst!

Kaffe-maskiner med swarovskikristaller!!!! VILL HA, VILL HA, VILL HA!!! Hittar inte vart man kan köpa dem, hittade bara denna bild, och de är säkert svinigt dyra, men visst är dem hur härliga som helst?! Jag är på pryl-humör ikväll, sitter och kollar in ascoola inredningsgrejer. Kramis

Tankar kring mitt bloggande..

Jag har upptäckt något mystiskt, som givit mig en anledning att sitta och fundera i vissa banor lite extra mycket. Det är detta om mitt bloggande:

Emellanåt, ofta dagligen tänkte jag försöka blogga, när jag startade den för ca 2 månader sen, eftersom jag har en skev dygnsrytm, och ville hålla lite koll på vad jag gjort, gör, tänkt och allt möjligt liksom, och att kunna titta tillbaka på det. Men med detta mystiska menar jag typ, att det har blivit en ny vana, en rutin, och jag som brukar ha jättesvårt med just rutiner. Inte är jag speciellt duktig på att skriva heller, om jag inte sitter och läser igenom det, och skriver om. Men så mycket tid har jag inte, jag skriver mest bara rakt ut nu, och skiter i grammatiken. Dock lyckas jag med denna rutin, och alla dessa inloggningar. För jag brukar sällan orka logga in på facebook, och allt vad sånt där heter.. Men min blogg är omöjlig att inte tänka på ibland, var jag än befinner mig, nästan hela tiden på dygnet. Vad är det som händer just nu, funderar jag.. Men vad används en blogg till egentligen? Och vad har man för glädje av den? Jag tror att jag har blivit bloggberoende (och alla andra som är det med) därfor att det beror mycket på att man vet att folk läser. Jag vet inte om det skulle vara lika trevligt att blogga ner allt i en privat osynlig blogg? Eller jo, det vet jag visst, det vore inte lika trevligt alls.

Men.... Av okänd anledning vill någon tysta ner mig, jag har i senaste veckan fått långa kommentarer av någon som vill att jag ska sluta upp med detta, i dem kommentarerna står det också att han inte vill att jag publicerar dem, så det gör jag inte heller. Han skriver att han heter Frank, och har blivit beroende av att sitta online och vänta på mitt nästa inlägg.. Han skriver att han inte kan tänka klart på dagarna, eftersom han hela tiden tänker på att han måste vara nära en dator, för att se vad jag lägger in. Det verkar som han tillomed tänker på det mera än jag själv.

Lite läskigt, men jag är inte rädd ett enda piss faktiskt, vad ska han göra? Skjuta mig i skallen om jag fortsätter eller? Kanske är det farligt att blogga? Kanske vill han mig illa? Eller så ingår han bara i en enorm krets av efterblivna utomjordingar, som tror att detta är ungefär det motstånd jorden har att bjuda på, så mycket står nästan klart iallafall. Har han inget eget liv? Men då kommer vi ju till det jag nyss försökte säga, vi bloggar ju öppet för allmänheten, ja en sida som nästan hela världen kan slå in, och då vill vi ju väl att folk ska läsa? Men jag skulle inte ha den tiden, eller ens kraften att bli beroende av någon annans blogg, mera än min egna. Shit, jag kanske provocerar honom nu? Jag menar det inte så i alla fall, men jag tänker att detta är intressant, det är ju egentligen ren psykologi, kanske för att vi är flockdjur liksom? Äsch, det är väl bara kul att han är så intresserad, men han har fått mig att tänka på det alldeles för mycket tror jag. Strunt samma, min nya hobby är trevlig, och jag tänker fortsätta. Det är ganska snälla kommentarer han ger mig ändå, (inga aggressiva iaf) men han ber mig från hjärtat att sluta upp. Vad ska jag göra?

Gosigt, mysigt och djurigt.

Den här lila sotnösen passar jag i några dagar nu. Pricken heter han, och är en jättegullig liten tibetansk terrier, hans Husse och Matte är sjuka:( Hoppas det blir bättre med de snart.. Cilla och jag har varit ute och tagit en härlig långpromenad i snön med honom i eftermiddag, han var så busig och hoppade och lekte som en liten valp. Han går väl inte jättebra ihop med Nalle, men han håller på att vänja sig.. Nu är det en hund, en katt och två fiskar på mina 28 kvadrat, hehe.. Mysigt är det i alla fall, och det funkar ju ett litet tag, även om det är himla trångt. Kvällen är jättelugn, och dagen har varit trevlig och skön. Nu det gos med sötisarna, Pricken och jag ligger i sängen och kollar TV, ååå så pysmysigt vi har det här! Puss på nosen och kramar till er.

F.d ledsamhet och akvarie-drickning.

Asledsen? Ja, jag kände mig redigt och uschigt asledsen en stund idag, eller förresten ett bra tag och har ens inte velat blogga ner det här, har försökts tänkas på annat. Sjukt förvirrad och ovärdig kände jag mig i alla fall. Varför ska det vara så svårt? Jag kanske bara är en naiv lantis utan någon koll alls, en hopplösing, men jajajajaja... Sen kom det lite tårar, och nu är det helt bra, typ helt i alla fall. Skitsamma, nu är det lördag och jag redigerar detta inlägg lite, jag är inte alls ledsen, och jag struntar i det där nu. Jag var tvungen att skriva F.d, hehe.. Tina ringde ju precis när jag var som ledsnast och då blev det bra! Men jag skulle vilja kunna bli arg ibland, arg och säga ifrån på skarpen, den skarpaste av dem alla! Men jag kan inte. Men jag vill. Men jag är svag ibland. Men även stark. Men jag var lite trasig bara. Och jag är bara någon slags till-lags-människa ibland. Och nu åkte gårdagens svordomar bort, härligt! Nu svär inte jag i bloggen, usch va dumt de va. BLÄ, får jag väl säga då. Men skitsamma, jag är ju glad nu, det är tur det, och bra.. Tralala..


Nalle är så gullig, det är tur att jag har honom, men han får inte dricka ur akvariet!

Nej Nalle, du får inte dricka...


NALLEEE!!! NEj!! Ok, drick upp jädra fiskbaciller då!
Ok, det kanske är gott, bara du inte rör fiskarna bebis...

ja.

Det är lugnt.

Jag försov mig, så jag hann inte dit jag skulle. Men stället har jag skrivlust, men inte om gårdagens kväll, för då hände det inget direkt roligt här innanför lägenheten, och jag hade svårt att somna, somnandet blev inte av forsens vid 3, halv 4… Jaja..

Idag bjuds det på lite sol, en gammal men somrig bild..

Och med min blick skrämmer jag bort vartenda tvivel om att slå tillbaka på verkligheten, men jag har ingen anledning heller. Man ska ju inte behöva det egentligen.. Mitt liv är inte så komplicerat. Få människors liv är det egentligen. Jag är en lagom vacker tjej i mina bästa år som tycker att laga lite god mat och kolla på TV en fredagskväll, funkar bra som substitut när man inte har råd eller tid att åka till Vegas eller Bahamas, haha.. Och att saker inte behöver vara svårare än man gör dom och att bollen är rund. Jag tycker att "jorå, man ska inte klaga" och "det är lugnt" är väl ett lagom bra svar på frågan "läget?" och "hur ere?" Alltså, man säger ju att allt är bra och att man inte gör något speciellt för att ingen egentligen orkar eller vill höra hela sanningen. Det sammanfattar min vardag på något vis även om det nödvändigtvis inte alltid är den sanna sanningen att det är lugnt jämt, men det beror ju såklart vem man snackar med, och hur väl man känner de.
Jag blir sällan arg eller irriterad på folk för att de hittar på dumheter, såvida de inte på ett väldigt direkt sätt drabbar mig personligen. Jag blir inte arg på politiker för att de inte betalat tv-licensen och sånt där, jag betalar den inte heller. Jag blir inte förbannad när företagsfolk fifflat med pengar, jag förväntar mig att makt missbrukas, jag har skadats av alla oseriösa, men kanske snälla var de ändå, egentligen snälla liksom, oseriösa men snälla, och bara lite elaka vid sidan om, men vem vill praktisera på elakhet? Va? Vad sjukt.

För övrigt skulle jag tycka att det vore precis hur häftigt som helst att inreda en barnprogramstudio, eller skapa ett lekland for vuxna barn, ett eget Liseberg liksom. Hur stort som helst, eller ett eget lusthus vore också ballt. Eller ett slott. Eller ett vattenpalats. Eller en djurpark.

Suck, jag är kissinödig och jag orkar inte gå från sängen till toaletten, men jag gör det ändå.

Ett underbart telefonsamtal!

Min vän som jag träffat på Danderyds sjukhus ringde mig idag, vi har hörts lite för lite den senaste tiden, pg.a olika omständigheter, men vi kom varandra väldigt nära när vi fick kontakt på Danderyd. Vi pratade en hel timma, och det var en fantastisk timma, ett underbart samtal! Hon berättade så himla mycket trevliga och hoppfulla saker, jag har varit glad hela dagen för hennes skull! Hon hade fått min blogg genom en annan underbar vän, som jag också träffade där. Hon sa att det var fantastiskt kul att läsa min blogg, och kolla på alla bilder. Och jag tog verkligen åt mig, för när den underbara tjejen säger så, så kommer det verkligen rakt ifrån hjärtat! Tack, du är en otrolig människa, helt underbar är du, ja helt, helt, helt underbar! Jag är så glad för din skull och att det har löst sig så ofantligt bra för dig! Du har förgyllt så mycket hos mig, och hjälpt mig så många gånger, och äntligen nu får jag höra att allt är toppen med dig, och det fantastiska som hänt! Snart ska vi ses och gå en långpromenad med hennes härliga hund Herman.

Just nu är jag lite stressad, men var tvungen att berätta det, det som känns fridfullt nu, och att jag är så glad, glad men lite stressad:)

Hoppas att ni också har det bra där ute, vart ni än är och har en dator framför er. Många varma kramar av den varmaste kärleken. Lina

Jag har ingen katt längre...

- jag har en kinesisk nakenhund!


Nu har bebis vaknat till liv och fått i sig lite mat. Han har legat en bra stund efter dagens vetrinärbesök, och efter narkosen för hans rakning. Nu busar han lika mycket som vanligt igen! Han ser verkligen ut som en kinesisk nakenhund nu, den lilla sötnosen:) Vadå "lejon- frisyr"? Jag säger bara "Kinesisk nakenhund-frisyr"! Nu får han inte heta Nalle längre, passar ju bättre med Lufsen, Dixie, Trixie, Gruff, Ruff, Yessie, Figo, Snobben, Zorro, Bruno eller Zac typ! Ett riktigt hundnamn ska han ha tills pälsen växer ut!
Haha, nää det är ju faktiskt bara min goa, loa, fina, pina, söta, löta -Nallebebis!!!!

En annan grej, jag släppte in Jehovas vittnen idag! Jag vart sugen på en diskussion med dem, och den slutade faktiskt riktigt bra. Jag är kristen, tror på bibeln och har en stark tro på Jesus i grunden, det är fantastiskt! Jag är inte överens med Jehovas Vittens tolkning av tron alls, men det var intressant att diskutera religion och kristendomen med dem. Jag hade så bra argument och det roliga va att de faktiskt tog till sig det, såg ut som det i alla fall! Dem var i alla fall trevliga och snälla, kanske jag kan få dem på andra tankar:) Tack Jesus g för att du finns! Godnatt, nu ska jag och bebis snart sova.


Visst ser det mysigt ut?!

Snyft.

I morse var jag och lämnade Nallebebis hos vetrinären, hans ögon ska sköljas, och så ska han rakas ordning i pälsen för att han har får så mycket tovor. Nu ska jag borsta hans päls varje dag, men han hatar verkligen borstandet, han springer iväg och gömmer sig så fort man säger: (Ja, tillomed med bebisröst) Nallebebis, ska vi borsta? Men eftersom han är en angora perser coluorpoint, så är hans päls inte vanlig päls, utan fjun av mjukt damm typ. Bomull som bollar ihop sig. Och när han dricker vatten, och pälsen blir blott så tovar hans bomullsfjun ihop sig på en gång.. Nu gäller det att införa borstning på ren rutin.

Jag älskar honom så himla mycket, precis som det vore min egna bebis. Och det var fruktansvärt sorgligt att lämna honom i morse.. Han las på en liten djurbår och skulle kännas på lite, dem spraya på såndär illaluktande sprit på båren, så jamade han jättehögt och titta på mig med en jätteynklig blick; MAMMA!!! Vad gör dem med mig?! Varför ska jag vara här?! Jag lovar att du ska få borsta mig, när du vill!! Lämna mig inte!! Jag fick nästan tårar i ögonen, men jag var tvungen att lämna min bebis även om det sved hårt i hjärtat mitt.. Han ska sövas och rakas, dem frågade mig vad jag ville ha för frisyr, jag sa ta den som gör minst ont... Hehe, vetrinären sa att han är ju inte vaken, vi lovar att inget kommer göra ont, och han kommer bli jättefin! Sedan bestämde vi för oss en "lejon-frisyr".

Ska hämta honom i eftermiddag och ta hand om honom efter narkosen, min bebis, min älskade Nallebebis.. Nu ska jag kila ner till Täby centrum och köpa massa godsaker till honom, han är en mycket bortskämd liten varelse.. Dem verkade i alla fall vara riktigt bra där på mottagningen, så jag är lugn. Men jag saknar honom otoligt, när han inte finns hos mig i lägenheten. Puss på nosen.

Bloggeli, bloggela, bloggilera...

- det gör jag varje dag, tralalala....

Jag har blivit en riktig Blondinbella-aktig typ! Fast nja, jag skriver ju inte om en innerstads-flickas shopping direkt.. Coolt iaf är att du unga, gulliga kvinna uppnåt en sådan blogg-karriär! Grattis Bella! Hehe, bloggeri är i alla fall min nya hobby, och det är skitkul! Mindre skitkul är att jag ska städa min älskade kattbebis Nalles skitlåda nu. Äsch, det är visst skitkul och det ska bli skitrent! Kan man säga så? Skitrent? Ja, det kan man, skitrent ska det bli! Ha en skitbra kväll, och lägg en kvälls-skit! Torka dig, men bli inte skitren... Hihi, piss eller jag mena puss!

Jul-pizza?

Haha! Idag, när jag satt på bussen så funderade jag mycket på mat, eftersom jag ska äta och äter extremt nyttigt nu en i period och verkligen går in for träningen hårt, så kommer det en massa jobbiga, sugna mat-tankar upp i skallen... MAT, MAT, MAT!!! Jag tänkte på pizza och julmat.. MMmmm... Sedan tänkte jag på om det fanns någon som provat att göra en julpizza någon gång liksom. Tänk en pizza med köttbullar, skivad prinskorv, gravad lax, ägg, räkor, lite janson och sedan toppa med röbetsallad...? Hmm, låter det gott tro? Jag tänkte att det bara inte kan vara jag som kommit på denna smått sjuka matidé.. Så var tvungen att googla på det. Julpizza, skrev jag under bildkategorin, då jag fick upp en jättehärlig bild! Det skönaste är- "ingår julmust"! Jag tror faktiskt att det är ganska gott, men vet ingen pizzeria som kan den här.. Jag måste bara testa en julpizza med julmust, får väl slänga ihop en själv helt enkelt! Man blir nog äckligt mätt iaf, och kanske inte så sugen på ischocklad efteråt.. Mätt blir man ju bara av av namnet: JUL-PIZZA! Det klingar så gott i munnen, inte sant?

Alltid tusen saker pågång -hela tiden.

Jag håller på att måla om väggarna, jag tvättar, jag viker tvätt, jag bäddar om, jag gör keramik-kronor som ska sitta på väggarna, jag målar krukor, jag pratar i telefon, jag svarar på sms och på jobbmejl, jag bloggar, jag putsar fönstren, jag gosar med Nalle, jag lagar mat, jag äter mat, jag sjunger och jag diskar, plus säkert tusen saker till - ja allt på samma gång. Min kamera har inget batteri, tror jag hinner köpa det snart, men väggarna och allt blir sååååå himla bra! Ska fota hela lägenheten senare och lägga upp, fast det är mycket kvar som ska fixas och skapas. En killkompis till mig sa en gång: När man kommer hem till dig gör du alltid tusen saker samtligt, och har tusen saker pågång, man blir helt snurrig, plus en macka i micron! Haha., så måste fortsätta nu, hej hej.

Natti.

En dag, skiftande i creméfärgat och grått ängladamm, har slutat. Att kunna somna inatt kvarstår, men det läckert färgade dammet har tunnats ut och är nu inte vanligt damm utan inte annat än ganska gosigt Nalle-damm, blandat med känslan av kärlek, längtan och ylandes i ett hörn av evigheten. Ljuset som vart fullt av oskuld strömmade in genom fönstren i morse men har nu stuckit forlängesen och lämnat den smått ostädade lägenheten. Det enda som tar sig in är ljudet av andetag blandat med roslagsbanans sista tåg.. Det här suger inte kuk, nu går jag och lägger mig, jag tror jag kommer somna och vi har en fin vecka framfor oss allihopa. Nu är det ju såhär att jag är i en ny fas här i livet och där är allt sött, välkammat och ordnat. Det har ju varit mer än en historia sista tiden, där jag talar om i denna blogg om vad jag hittar på för roligheter. Allt är enligt den mogna och vuxna modellen;-) Visas t.o.m i bild. Natti Täby, natti Stockholm, natti Världen, natti Jocke, som jag inte snackat med på väldigt länge.. Natti allihopa och natti Liseberg.

hihi, haha, hehe, hoho!

Hittade gamla bilder, hihi! Ganska roliga..

Sådär, extra bloggig..

En sådan där extra bloggig-bild.. He, he, ha, jag känner att jag håller på att förvandlas till en blogger. Nu ska jag ut i snön, fast förresten den finns knappt kvar....Den smälte nästan när den landade på marken, och genast blev hösten lite mera omysig..

Det snöar i Stocktown!

Det snöar, det snöööööööööar! Tittade ut genom fönstret och såg stora saker farande ner ifrån himlen.. Några minuter gick - och nu snöar det på riktigt, riktigt!! Och med ens blev hösten så mycket mysigare!!

Älskade Frida!

Min storasyster Frida bytte tåg i Stockholm idag, då hon skulle vänta på centralen i 2 timmar. Givetvis åkte jag in så att vi kunde passa på att umgås istället. Vi gick och åt en god middag, kollade lite i affärer, hade intressanta diskussioner och lika härligt som vanligt, även om jag känner mig väldans trött idag. När jag vinkade av henne och tåget rulla iväg så kom det massa tårar rinnandets nedför mina kinder.. Jag tycker alltid det är lika sorgligt att vinka av någon, ta adjö och allt vad avsked heter. Även om man vet att allt är lugnt, och att man står varann lika nära kvar, men så idag var det ändå extra jobbigt. Nu ligger jag i sängen och gosar med Nalle-bebis, han spinner och spinner.. Ikväll blir det lugnt, gott. Ska kolla tv och måla lite.. Kramar från mig.

Det var supertrevligt.

Goa Miia, som jag träffat här nere på mäkleriet Notar, bjöd igårkväll hem mig på en liten tillställning. Det var supertrevligt, och det blev verkligen en toppenkväll! Fick träffa hennes jättetrevliga vänner och hennes gulliga syrra Sanna också. Alla var så glada, och det var en riktigt skön Fredags-stämning hela kvällen. Gott med några klunkar öl också, jag brukar nästan aldrig dricka det, men med systrarna Savolainen är ju det givet med lite Lapin Kulta!! ;-)


Myspys med sytrarna Savolainen!


Jag och Linda Lampenius;-)

Back in buisniess.

På beauty-08 mässan, där jag ställde ut för några veckor sedan, så knöt jag även många bra företagskontakter. Igår ringde dem mig fån improveme.se Dem vill skriva ett reportage om mig och mitt hårskapande. Jättekul ju, plus suverän marknadsföring! Det ska bli jättespännande och intressant.

http://www.improveme.se/ Är ett stort och ganska nytt onlinemagasin, just om hår, hälsa och skönhet. Dem vill väl sedan att jag börjar blogga på deras sajt också, jag får se om det startas en Linas Hairextensions-blogg där framöver:)

En gosig eftermiddag..

I eftermiddag kom min härliga vän Sandra förbi, det var sååå mysigt! Vi hade inte träffats på ett bra tag, och det var verkligen kul att se henne igen. Med sig hade hon också en annan underbar varelse, Kira hennes rottis! Vi gosade, skrattade och drack Oboy. Kira var verkligen helt underbar. Hon kan göra konster som en circus-hund, hon är världens snällaste, gosigaste och lydigaste! Sandra hade verkligen uppfostrat henne med mycket kärlek och bra disciplin. Duktig hon är! Senare ikväll kom fina Cilla, vi gick ner till Täby centrum och åt lite gott, kikade i butiker och lika trevligt som vanligt hade vi. Jättesöta bollar hade hon med sig till Nalle-bebis också, nu kommer jag säkerligen vakna av hans lekar imorgonbitti med dem nya bollarna. Han är liksom lekfull mest på morgnarna, då biter han mig i tårna med.. Resten av dagen så sover han, gosar och äter mest. Visst är det underbart med djur! Ja, det är det.
Puss på nosen från rosen..


Hehe, såhär allvarliga var vi inte...


Och givetvis blev också mina fiskar intressant..

Nöjd.

Att den nya klänningen passade så bra!

Satt som handen i handsken. Trevlig dag!

I was made for loving you.. Ehh, näää du Gene..

I morse när jag vaknade så hade jag fått ett sms av självaste superstaren Gene Simmons. I smset stod det att han saknade mig och undrade när jag kunde komma till Califorien.. Haha, gubbtjiven vill ju bara åt sig ett nyp!! Och det tror han liksom inte att jag fattar, och tänker att det är så givet eftersom att han är en American Dream.. Vi var och festade med dem på cafét när de var på turné i somras, och han är ju van vid att sätta på allt hur som helst, men inte mig inte! Gubben är ju snart 60 bast för fasiken.. Hur som helst tog han min hand när vi sågs och var faktiskt riktigt trevlig. Han ville väl ha med mig till sängs efter festen, inte direkt rakt ut sådär, men icke sa nicke.. Dagen därpå fick jag massa samtal av både honom och hans manager. Han hade fått för sig att han bara skulle ha mig. Ville boka biljett till alla möjliga länder i europa- för att få till det. Expressen sa: Klart du ska åka! Det är ju Gene Simmons, vi fick 10 minuter med honom. Vi skickar med en fotograf! Har dem inget vett i skallen på Expressen, men allt för att sälja.. Det blev iaf ingen Starfucker-resa, och kommer inte bli det heller. Lite kul är det allt, och jag har skrattat mycket! Får se om han får ett svar.. Lilla Gene..

Du kan inte kalla mig pojkflicka..

Håller på att sy lite grann, ska bli kuddöverdrag hade jag tänkt..

Har inte bara shoppat diskmedel och frukt idag, i Täbban hittade jag även dessa gulliga, karamelliga dojor! Allt som är rosa bara sugs åt mig.. Jätteskona var dem också, och välli användbara, man kan ju ha dem när som liksom:-)

Ah, men lite diskmedel-blogg bara..

Yes!! Dem har gjort ett diskmedel med Aloe Vera och gurka, man ska visst få jättemjuka händer av det, jag är tvungen att prova. Allt för att göra diskningen lite mysigare och trevligare liksom. Jag tänkte att det är bra för mig eftersom jag är så extremt noga när jag diskar, det värsta som finns är halvbra diskad disk. Usch! Men diska? Hur kul är det..? Vadå? Det är väl ingetting med det? Alla måste diska ju. Nu ska jag göra det, och det ska bli skitkul! Sen blir det naturgodis och frukt framför tvn. Hej hopp, gummisnopp!



En gång provade jag att tvätta håret med diskmedel också..

Suprise-bröd!

När min goa Cilla var hos mig senast fick jag ett bröd av henne, som hon hade bakat själv.. Jag hade ganska mycket bröd hemma då, så jag fick lägga det i frysen.. Nu när jag tinat det och skar upp det så vart det massor av läckerheter gömda i brödet.. Persikor och hasselnötter, plus massa andra goda frön! MMmm, va gott! Ett riktigt SUPRISE-bröd! Tack världens bästa Cilla!

Härligt plagg..

Hej blogg, eller hej kära läsare. När jag var i Göteborg så hittade jag denna lilla söta, vita, duniga minijacka som man kan ha på klänning eller sådär. Man ska inte ha den ovanpå träningskläder som nu, men jag vart tvungen att visa den. Den är så mjuk och härlig! Vida, goa ärmar och superbekväm.. Som en liten ängla-jacka!

Lite vardagsting igen..

Jag har blivit bloggberoende, det är liksom skönt på något sätt att föra lite dagbok, så man kan hålla koll på dagarna för sig själv liksom.. Komma ihåg vad man gjort, och titta tillbaka.. Jag vart precis ner en sväng till Notar och tog en fika med goa märklar-Mia och Mattias. Vi flamsade, skrattade och hade det jättetrevligt! Mindre trevligt är att det regnar supermycket ute, usch!! Pissväder verkligen. Nu ska jag ge mig ut i regnet igen, och ner till gymmet för att ro, gud så det ska ros efter förra veckans kaloriintag.. Denna vecka ska iaf bli en riktigt nyttig träningsvecka hade jag tänkt..


En slätt kopp kaffe, ja denna vecka blir det inga fikabröd för min del. Haha, jag tyckte att denna bilden vart så himla bra;-)


Goa mäklar-Mia;-)

När jag kom hem låg bebis på badrumsgolvet och sov, jag vill inte väcka han så han får väl ligga kvar där då, om han nu tycker att det är så mysigt..

Mmmm...

Min faster Anita gjorde en jättegod laxmiddag ikväll. Lax i ugn, potatis, romsås och en god sallad. Vi hade det jättetrevligt, jag, Frida, pappa, Anita och hennes man Harry. Verkligen en toppenkväll med mycket skratt och trevligheter.
Vilken bilderblogg det blev denna veckan, har inte haft så mycket tid att skriva, men det är alltid kul med lite bilder ju. Så jag får avsluta denna härliga vecka med två bilder till, på dem två målen efter middagen:D


Ost är alltid lika gott efter maten..


Glass, hallon och nonstop.. Mums!

Gosmorgon.

I morse vaknade jag av kärleksfulla kurr, sedan putte en varm liten nos mig på näsan. Nalle var vaken och ville kela. Han är så himla gullig, han är som en mjuk boll av kärlek och jollrar som en bebis, han är ju en bebis också, min bebis och mitt lilla lamm.


Lilla lammet var bara 2 månader här..