Och så tänker jag efter och så tänker jag…

..att jag är faktiskt just nu inte kär i någon, inte någon speciell alls. Eller det kanske vore lite konstigt efter Morgan och allt dedär om jag nu skulle vara det, men det jag är är att jag är förskräckligt olyckligt kär i kärleken, inte desperat heller, då skulle jag väl inte göra slut, jag vet inte, jag vet inget alls om dedär nu, jag vet bara att jag är väldigt splittrad, fast det kommer jag nog alltid att vara, iaf mer eller mindre…. Har ju tyvärr väldigt svårt att bli kär just i enskild person, det händer väl kanske max en gång per år, ja max…. Men jag vill faktiskt väldigt gärna ha en kille, en kille att vara riktigt kär i och han får gärna gilla regnbågar. Morgan kommer alltid vara en underbar vän, han är en fantastisk människa men vi var inte rätt. Tyvärr var vi inte det. Och han är så fin för att han verkligen förstår och det inte blir några hard feelings eller så. Nä, nu börja jag gråta lite, orkar inte gråta, är trött på tårar, ja faktiskt. Men Gonatt, vi hörs imorgon. Dröm sött. Ni är fina. Dock måste jag säga att det kanske finns någon som eventuellt är lite halvspännande sådär om det är en regnbågspojke, men jag tror tyvärr inte jag blir kär i honom heller, fast jag vill, kanske ska vi dejta lite, vi får se tror jag, vi får helt enkelt se.. Puss

Bilden är ifrån Colombia, jag minns att jag grät, ser jag en regnbåge gör jag alltid det. Ser ni den där över bergen? Regnbågar är det vackraste som finns. Natti.