Kört i stort sett hela dagen..... Hur svårt ska det vara att sätta den där uppkörningen nästa vecka egebtligen..... Men blir galen på mig själv när jag gör fel på skitsaker jag egebtligen kan bara för jag inte koncentrerar mig tillräckligt och tänker på 1000 andra saker under körningen och på lektionerna som jag inte borde tänka på, men kan liksom inte stänga av....... Min körskolelärare är sjukt bra och har verkligen "fattat mig" också att det går att skoja och "säga till" på ett rejält sätt utan att jag tar illa upp, det är skönt... Så han är urpfoffsig och snäll men jag sölar värre än en senil sköldpadda ibland när jag måste vara snabb för är i helt andra tankar istället och handlar helt plötsligt för snabbt när jag borde ta det mera lugnt..... Jag är aldrig nära att göra olyckor eller så, och tycker jag kör himla bra ibland, men så fastnar jag i tankar och så blir till exempel planeringen inte alls lika fin som för en stund sen..... Iof kan man ju aldrig räkna med att man inte är nära att göra olyckor i trafiken, de går ju på några sekunder, ibland en halv och målet med min körning är verkligen att bli en så säker och "stabil" förare som möjligt.... Kommer nog alltid lägga mobilen i bakluckan och sånt, för jag vill aldrig ta risker, hur "larvigt" det än låter måste jag bestämma mig för sådant, för tänk er mig sitta där och snacka i telefon, spela musik och dricka kaffe och köra två småbarn..... Det är ju som att bädda för en olycka, kommer vara nog med att försöka många gånger typ ignorera ens barn skrika och sådär.. Det gäller att bulla upp med ipads, leksaker, mjuka djur och nappar i band, planera längre sträckor väl och inte låta koncentrationen hamna någon annanstans än på vägen, men det ska jag bara fixa, och tror verkligen jag kommer att göra!!
Tänk den där dagen när inspektören säger till mig att jag är godkänd, och tänk att det kanske redan är nästa vecka, hoppas jag iaf, men jag vågar knappt tro det, men jag vill tro det så mycket att jag nästan tror det, men ska verkligen försöka att inte deppa ihop för ett kugg till, det är ju inte hela världen.... Även om jag gärna går "all in" när jag väl ger mig in på något...... För tänk vad mycket man faktiskt klarar av fast man knappt kan tro det, till exempel att föda barn!! Och hur mycket man än sprack och hur fruktansvärd smärtan var så vill man göra det igen!! Iof får man ju det finaste som finns i belöning, ett barn går ju inye att jämföra med ett körkort, men ändå ni fattar liksom dedär; "man kan om man vill grejen" Och jag vill så gärna ha ett körkort och snart ska jag bara ha det, och helst nästa vecka!! Ja - nästa vecka ska jag ha körkort!!
På förlossningen timmarna innan Angeline kom, jag läääängtar såååå mycket efter nästa förlossning och det är nu bara 2 månader och typ en vecka till beräknad ankomst!! Ååååhh, min lilla dröm där inne.... Sov gott!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar