Vilken fin måndag det blev..

Har verkligen gjort en massa härliga saker idag. Haft ett superbra möte för ett kul jobb i januari, sedan joggade jag runt Djurgårn i höstsolen, blev en lång och underbar joggingtur, och så såg jag så många fina hundar längts vägen! Tog en go latte på sojamjölk och lite kanel, jag ville känna lite julsmak i kylan, och i mitt huvud kunde jag snart se alla fina lampor som snart skulle pryda stan, jag kände de varma adventsvibbarna trots inte lamporna och julsakerna fanns där en. Och så promenerade jag till Tekniska och satte mig på Roslagsbanan hem, allt kändes fint, lugnt och bra. Allt kändes fridfullt på något sätt. Det är min favoritkänsla. Fridfullhet. Smaka på ordet, bara ordet är så fint i munnen. När jag kom hem och kollade igenom mailinkorgen fick jag syn på ett mail som gjorde mig så glad, ett bokförlag gillade min fantasi, min berättelse och mina teckningar så mycket, eller de tillomed skrev att de älskade! Så nu får vi se. Jg ska träffa dem snart. Att skriva och illustrera en barnbok har verkligen alltid varit en liten dröm jag haft i fickan! Berättar mera sen, ja, för jag blev verkligen mycket glad av deras ord!

Det är kallt ute, men jag gillar det. Kylan gör mig på något sätt också lite lugn, men också lite mera kär. Den påminner mig om hur varm han är. Den gör mig så längtansfull. Jag tänker på hur fint det vore om jag istället kunde traska vidare till Gärdet. Hitta en nyckel som bara låg på gatan, prova den i låset in till ängelns lägenhet, komma in, känna hjärtat i bröstet dunka lite, men ändå dunka ganska lugnt, lite som vågor på kvällen i havet, titta på hans fina gitarr, den vackra gitarr som han några gånger spelat för mig på. Tända några ljus och göra det varmt, mysigt och lägga mig i sängen och somna lite, sen vakna av att han kom hem, höra honom i dörren, se honom komma in i sovrummet, lite undrande men ändå tyst, krypa upp från filten och säga hej ängeln, jag tänkte att jag la mig här och somna lite, jag frös, kom och krama mig, och så skulle jag viska i hans öra att jag älskade honom, även om det var för tidigt, men inte för mig, bara för kanske några andra, kanske alla andra utom mig, sen jag skulle ge honom en kyss, en kyss som jag kunde drömma om senare på natten, sen skulle jag gå, ut i kylan och bara längta efter honom igen, den helt fantastsika mannen. Och nej, jag har inte sett nån som dig än…. Och kommer inte sluta hoppas riktigt än.. Men när jag åkte hem var jag lycklig och varm ändå, varm av mössan och halsduken, och ändå så varm i hjärtat utav honom.. Jag är kär!