När jag för första gången såg popkonstnärens Romero Briottos verk kände jag att;--Näääj, inget för mig! Alldeles för modernt, för jobbigt, för etablerat och för trist på något sätt.. Men när jag sen kom till "hans stad" Miami och det var Britto överallt och när jag verkligen såg alla dessa superhärliga verk! Ja stora, stora i parker och på gator, alla hans otroliga färgkombinationer och färgerna och mönstret som hela tiden kommer igen, kunde jag faktiskt inte annat än älska det!
Trots det kan bli lite tjatigt att det kryllar av små saker, koppar, nyckelringar, kylskåpsmagneter, resväskor, affischer och massa annat småkraffs i nästan varenda liten gatushop i hela Miami. Och så Brittogallerier och vernissager och utförsäljningar och nyheter och filtar med grejer på gator och flygblad i handen och brittotipspromenader,,, etc, etc.... Ja, trots allt dedär så började jag älska Britto ändå! Och då är jag ganska kräsen när det kommer till konstnärer. Speciellt popkonstnärer. Jag skulle inte kunna ha hur mycket som helst hemma, men någon eller några saker eller någon tavla vill jag ha! Jag köpte med mig en tekanna hem som jag hittade i en Brittobutik, hans klassiska hjärta, ett utav det första han målade. Jag brukar inte tycka om att köpa klassiska saker annars, jag hittar alltid det som är lite knäppt, men med Britto-hjärtat är det faktiskt något speciellt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar