Traditioner som heter duga.

Åh, vad det är underbart att vara hemma. Hemma, hemma, hemma. Här är allt varmt, fint, härligt och mjukt. Det har varit tre helt fantastiska dagar. Men jag greps en stund av panik i tisdags när jag skulle frakta hem alla väskor, kassar, julklappar och nallar. Det var 40 minuter kvar till tåget skulle gå då jag stod i nattlinne för packa ihop det sista. Jag bara stod där i hallen och tittade på allt och tänkte: Jag kommer aldrig hem till jul, medans Nalle jamade gällt i den lilla buren. Klockan hade sprungit ifrån mig som vanligt, och det var bara att slänga på sig kläderna och ge sig av till centralen! Och jag hann! Herre gud vad det var mycket att bära, men som tur fick jag hjälp utav en av världens snällaste människor, jag är dig evigt tacksam! När jag väl kom fram till centralen i all julstress hade jag ju inte hämtat ut min biljett kom jag på, tåget skulle gå om typ 10 minuter och jag har aldrig skådat en längre kö till en biljettautomat. Shit, men folk var så snälla att jag fick smitta före, för det var mest sådana där vänliga och strukturerade människor som hade tagit god tid på sig, och sånna som räknar med att det faktiskt blir köer dagen innan julafton, hehe. Men jag fick iallafall ut min biljett och all min packning på tåget i sista minuten. Jag pustaverkligen ut och lugnet kom tillbaka i hela min kropp.

Det lugnet varade tyvärr inte så många minuter, för helt plötsligt började en tjej ropa högt: -Var är min dataväska och min handväska??!! Samtligt började tågpersonalen ropa ut i högtalarna:
-Det är inte bara julafton för oss, det är renarama julafton för tvjuvarana också!!! Tjejen grät, hennes hanväska innehöll allt man kan tänka sig, mobil, plånbok, nycklar, almanacka, neccesär, ja allt, allt, allt. Plus datasväskan med hennes jobbdator. Vi vände upp och ner på allt, och letade igenom hela tåget, gick igenom alla vagnar och frågade varenda julstressande människa om det kanske hade råkat ta fel eller sett skymten av något eller någon. Tågpersonalen fortsatte att ropa ut och spåra försvunna ägodelar hela tiden, tågresan blev riktigt rörigt och ledsam. Jag och den rara tjejen som hade blivit bestulen ringde spärrbolag, polis och låssmeder allt vad vi kunde, medans en jättegullig tant passade Nalle, som var så skräckslagen den lilla stackarn.. Senare fick vi reda på att det hade försvunnit massor utav värdefulla saker, det var en liga som hade gått på tågen innan de skulle rulla iväg och tagit allt vad de kunde komma över, för att sedan sticka innan tåget lämnade centralen. Jag förstår inte hur onda och känslokalla tjuvar kan vara dagen innan julafton, när allt ska vara mysigt och ordnat i all den stressen som uppstår, att de då passar på är så fruktansvärt och vidrigt, så att man blir helt rädd för det här landet. Hon var så himla gullig och tacksam för min hjälp, vi bytte nummer och skulle höras av här efter jul:)

Jag gick av i Hallsberg där pappa och min lillasyster Jenny stod och väntade på oss. Nalle började genast spinna när han kom in i den varma lugna bilen, och strax efter kom min storasyster Frida, och hennes katt Esters tåg också rullandes in i Hallsberg. Då var vi 3 systrar, en pappa, och två gosiga katter påväg hem till Floby, utanför Herrljunga i Västergötland. Bilresan blev så mysig och vi hade så mycket att prata om. Sen i onsdags bar det iväg till Skövde med hela familjen för att fira julafton, med hela tjocka släkten. Och det blev en lika underbar jul som vanligt, det var helt fantastiskt att träffa allihopa igen, och Lotta min moster som vi var hos hade skapat en lika fin julstämning som vanligt, med alla gudomliga traditioner som snapsvisorna i kör och de underbara hemmagjorda struvorna som hon är speciallist på.

Igår var det dags för den årliga jultraditionen igen. Juldagen som vi alltid firaras ihop med våra änglabekanta Gudrun och Lars. Där de dukar upp allt gott man kan tänka sig, och det är inte bara ett mål. Efter julmaten är det risalamalta, sedan godis och bullar, sedan mera julgodis innan tomten ska komma och sedan fika igen och därefter tårta. Om man är mera hungrig dukas det även upp ett smörgåsbord, och tänk att vi kommer hem till de klockan fyra. Jag kan säga att jag knappt har fått i mig en smula mat idag. Gudruns och Lars mat och bakverk är helt fantastiska. Man vill liksom inte bli mätt, för att det är så gott. Helt underbara julklappar har jag också fått, jag känner mig helt bortskämd här hemma, och de julklappar som jag gav bort verkade också himla uppskattade. Kul, kul. Nu är det ett gott annandagslugn här hemma, och jag fick mig allt lite bloggro. Hoppas att ni också har haft härliga juldagar allesammans. En stor kram ifrån mig.