Vår egna verklighet vill oss väl.

Pessimistiska och kaotiska tankar uppbyggd av andras avund och ilska, strömmar igenom våra hjärnor ibland, men mkt mindre nu för min del, det är asskönt. Man bråkar ibland med sin egna verklighet på något skumt sätt. Den egna verklighet, som faktiskt vill en väl. Många människor tävlar om vår uppmärksamhet, i en kör av röster som ropar ut vad vi ska tänka, tycka och tro. Gång på gång gör andra människor det, och så kommer det vara så länge vi lever. Jag förstår inte riktigt hur så många människor kan må så dåligt, att dem mår gott av att se andra fara illa eller bli till fredställda av andras tråkigheter och misslyckanden. På något sätt förstår jag ju varför, eller jag är rätt säker på att det är ilskan som driver dem till vansinne, på grund av förakt och avund. Tävla, tävla, tävla. Då vill dem skapa sin egna falska glädje genom att kritisera någon annan, och tänka:
–Mohahaha, nu blir det ledsamheter där borta, ååh va skönt att jag kan ställa till det så, ingen ska må bra och vara glad mera än jag själv och dem jag får ut något av.
Jag blir mörkrädd av sådant, det är otäckt men mest tragiskt. Jag tror inte att det finns några direkt elaka människor som bara är det, nej det finns det inte enligt mig. Utan jag tror mer att det har blivit så av olika orsaker som kan handla om allt möjligt. Allt går att lösa, vi vill ju vara glada och må bra allihopa ju! Livet har så mycket fint att ge oss. Så mycket glädje och lycka som finns inom oss, och det ska vi använda oss av!
Jag vill bemöta alla mina medmänniskor med godhet och har ödmjukheten som ledstjärna. Det är underbart! Kom ihåg att vår egna verklighet vill oss väl!