På väg.

Eftersom bloggen är helt ny så kanske mina tankar och någon slags beskrivning av mig själv vore passande. Fick ju en kommentar om att ni vill veta lite mer om mig..
Hmmm.. att beskriva sig själv är ju inte lätt. Äsch, vadå inte lätt? Varför ska jag göra de svårt för? Det är väl bara skriva det jag tänker liksom, och försöka sätta ord på vem jag är.. För på denna blogg så är det just så det skall vara, jag tänker skriva om allt jag känner för. Det är ju inte någon som skall rätta den liksom. Precis sån är jag! Jag krånglar till saker och försvårar för mig själv. Jag bryr mig för mycket helt enkelt.

Jag är bara Lina, eller bara och bara jag är Lina . Nyligen 21 år fyllda, bor i Stockholm. Har bott här i två år men kommer från lilla Herrljunga i Västergötland. Har en storasyrra, en lillasyrra och en lillebror. En mamma och en pappa som gav mig en fantastisk barndom. Jag brinner för godhet. Jag är en drömmare. En superpositiv person, som vill se allt med ljus. En levnadsglad och känslosam individ. En vänlig själ som vill alla väl. Ja, det är precis vad jag är, en vänlig själ som vill alla väl. Jag är konflikträdd och säkert lite feg, men det är något jag kämpar hårt med kan jag säga, fast det är väl just den biten med att jag har svårt för att säga nej. Jag tänker ändå att jag aldrig behöver ta en konflikt, utan att allt kan lösas på ett bra sätt. Bråka finns inte i min värld. Kanske är jag inte konflikträdd för rädslan att hamna i konflikt, utan just för att jag tycker konflikter är fel och onödigt. Vi har så mycket bättre saker vi kan göra istället för att bråka.

Jag är blåögd och godtrogen. Jag tror att alla människor är som mig, tills det visar sig att det inte är så.. Jag oroar mig lätt för saker, och jag grubblar för mycket över oväsentligheter. Jag lägger ner så mycket onödig tid på att hela tiden tänka vad andra människor ska tänka och tycka om mig. Jag förminskar ofta mig själv i alla möjliga sammanhang. Jag ursäktar mig för ofta, nästan for att jag ens existerar. Försöker dock att sluta upp med sån skit! Det hänger ju på mest självförtroendet mitt som kanske inte är på topp, men på väg uppåt, så gott!!

Denna blogg är och kommer att vara helt och hållet personlig, ärlig och genuin. Allt det jag skriver ner här på det djupare planet, menar jag till 100 procent. Allt kommer från hjärtat, utan någon som helst förfining eller hyckleri. Jag kommer att vända ut och in på mig själv och jag står för allt.

Mitt liv är toppen på många sätt, så jag ska inte klaga för mycket (om det nu låter som det). Det som inte är helt toppen är på väg att bli det. Jag har en underbar familj som jag älskar över allt annat och många fina anhöriga. Bra relationer med vänner som jag faktiskt har förtjänat, även om jag kan ha svårt att se det så ibland. Jag är fullt frisk och det får man verkligen vara tacksam för.
Jag intellektuell på många plan och har fruktansvärt lätt att anpassa mig i alla möjliga miljöer och faktiskt göra det från hjärtat. Jag har en suverän empatiförmåga och är specialist på att sätta mig in i andras situationer. Inte är jag självgod heller, fast det kanske låter som rent skryt nu. Jag mår asbra av att hjälpa andra och att se att jag kan göra något för någon annan är otroligt.

Jag har en inte helt okomplicerad relation till mitt yttre, men det är också på väg. Det är jättekonstigt med mig, for jag är liksom verkligen inte yttlig som person, men det handlar inte om det,ah ni kanske fattar... Jag har ständigt bantat och letat fel på mig själv varje gång jag ställt mig framför en spegel. Jag lägger ner alldeles för mycket tid till att tänka på mitt utseende. Jag har Victoria Silvstedt som något salgs ideal, och jag kan ödsla timmar på att sminka mig, fixa hår och allt sånt där. Jag var ett tag lite för fixerad vid mitt yttre, bokade tid för näsoperation och grejer. Jag fattar inte nu hur jag tänkte. Vad jag ska ha en mindre näsa till liksom? Helt sick! Den är perfekt som den är, och skulle aldrig komma på tanken att operera den. Jag opererade däremot brösten tidigt, men just bröstoperationen är jag glad och nöjd över att jag har gjort. Den är någonting som jag absolut inte ångrar, även om det uppstått en del komplikationer. Jag hade stora komplex över dem, och det var inte bara för att jag ville ha stora utan mestadels för att jag villa ha dem finare. Så plastikoperationer är ändå något jag kan se som en bra sak om det leder till något positivt.

Skönhet är ändå ett stort intresse jag har, men jag tror att de handlar mycket om mina estetiska drag. Skapandet för att nå ett välbefinnande, som tex. när man målat en tavla och sedan beskådar den med tillfredställdhet. Jag kan även ha en massa positiva tankar om mitt utseende och må skitbra när jag lagt en superbra makeup, känna mig dödssnygg och verkligen vara det. Stå framför spegeln och titta på mina långa ben i kortkort och känna mig nöjd. Jag mår skitbra av att äta rätt och känna mig i form. Kosten och träningen är verkligen viktigt på riktigt, riktigt för mitt psykiska mående. Sedan är det också underbart att vräka i sig en massa onyttigheter när man har gott samvete. Jag älskar fetmat, godis, bakelser, choklad, glass, kakor allt sånt där gott! Gillar att laga mat, och är faktiskt skitbra på att laga god nyttig mat. Kommer att bjuda er på härliga recept sen hade jag tänkt.

Jag är på väg in i balansen på allvar med hela mig känns det som. Det finns fortfarande en del kvar, men jag är på väg. På väg, ja det är vad jag är. Oj, va detta inlägget blev rörigt, och meningarna kass, men jag orkar inte nu. Oj, där ursäktade jag mig nästan igen. Haha! Skitsamma! Kram.