Jag sover. Dagen somnar i mig. Den där känslan i kroppen. Som när man försöker hålla i nåt som är for stort för ens händer. Och man vet att det kommer ramla i golvet och gå sönder. Kanske har det redan gjort det. Man kan inte hålla i det, men man gör det ändå, håller och håller. Sedan kanske det man visste inte alls var något man visste. Jag håller, jag sover ju inte alls. Jag rör ju vid tangenterna, eller är det i sömnen? Nej. Dagen vaknar nu i mig. Tack Dagen.
Skulle egentligen iväg tidigt idag, men folk är sjuka ibland, ibland är idag. Dax att sätta fart. Jag ska städa, duscha, svara på mail, svara på samtal, ringa samtal, gå till roslagsbanan, åka roslagsbanan, gå av roslagsbanan, gå ner till tunnelbannan, möta min faster Anita, åka hem till henne, säga hejdå till henne, promenera, säkert svara i telefonen igen ett par gånger, fundera på livet, åka tillbaka till stan och träffa Cilla, åka tillbaka hem, åka upp i hissen, låsa upp dörren. Ibland kan det vara svårt att sova.
Good girl! Du skriver som en gudinna, Lina! BabybabybabyLina!!!
SvaraRaderaTänk att få sova med dig. Du är enormtmvacker när du sover.
SvaraRaderaJa jag e asvacker när jag sover, men sover bäst själv for tillfället TACK!
SvaraRaderaJag drömde att jag sov med dig. Och när jag vaknade, tittade upp så var du inte där.
SvaraRaderaHej! Om du är såå trött borde du vila dig istället! På doktorns ordination
SvaraRadera