När livet bara blev lite för bra.......

Usch Gud nej nu fick jag en sån där panik-känsla...... Ja att bara för det är tillträde, barnen är friska, Stefan himla bra, Nalle Knytte bra, familjen frisk, solen lyser, drömskisser på lilla slottet över hela huset, låren, magen lite mindre fluffig, vän med svärmor (ja vi hade en liten tvist sådär man kan ha med sin svärmor, ja även jag, men löst nu) inga ovänner i världen, sällan jag blir ovän med folk men ändå.......tillomed bra hy, och inga svidande sår på kroppen, knappt blåmärken som jag aaaaaalltid brukar ha, inte ens snor i flickornas näsor, Angeline har inte varit sjuk på flera flera månader.......och Daisy skriker lite mindre, hon börjar ju bli gammal snart och kryper!! Eller liksom drar sig fram på ett väldigt speciellt sätt som kryp/ålaktigt.....helt sjukt vad snabbt det går inte längesen man låg där och krysta ut dom, och den andra pratar......kan snart matte, står snart där och hoppar på studentflaket!! Har förresten gjort Angeline lika fixerad som mig av utblommade maskrosor, hon älskar dem!!!! Bara känner att hoppas jag kommer fortsätta leva, oroar mig helt plötsligt för hjärnblödning och sånt, får livet verkligen vara såhär bra.........?