Vissa dagar med två såhär små kan verkligen bli kruxiga asså......känns som om jag sommar nu som en enda levande tröst och babybehovsmaskin......och när de sätter igång och väcker varann i läggningarna asså, ojoj nä det är inte så härligt...... Känns som om att antingen är det den ena som skriker eller så är det båda....... Och helt desperat försöker man emellanåt trösta bägge i famnen....... Och när den ena, ja den andra också äääääntligen somnat till ja då ska den andra självklart vakna efter en sekund för att "skrika igång" den andra....... Man sjunger, matar, vyssar, vaggar, tröstar samtidigt som man borstar Angelines tänder och sådär håller man på.......det svider verkligen i en som mamma att inte kunna räcka till för bägge på en gång och ikväll vill jag sända världens största kram, pokal, nobelpris, eloge och allt vackert som finns till alla dessa kämpande ensamstående föräldrar , jag kan inte ens föreställa mig hur det vore att leva själv....... Ni är heeeeelt otroliga... Och ni alla andra föräldrar med förstås, oh wow vad vi kämpar för att inte höra detta barnaskrik, trots eller missnöje...... Man haaaatar det, man vill inte höra det, finns det ngt värre psykiskt påfrestande ljud än ens missnöjda barn......och så ska man mitt i allt sätta alla dessa gränser och vara sådär konsekvent......ja wow.... åh Gud så duktiga vi är!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar