Ja, jag vet inte....

Dagen började iof ganska bra. Tänkte blogga lite, men orka inte.. Tänkte måla lite, men orka inte, tänkte ringa några relativt viktiga samtal, men orka inte, tänkte köpa glass och gjorde det, tänkte; Nej du, ledsamhet, tårar och ångest, du ska inte få krossa en dag till! Och så köpte jag en stor bägare Ben&Jerrys och bestämde mig för att nu, nä nu ska jag må bra! Ska börja med att vara sådär "formell" och tråkig, blääää!!

Typ ha "sunt förnuft" Hatar sånt egentligen tror jag ......men jag måste väl, eller vem måste jag vara det för egentligen?!  Ja, ja får väl börja formelläckla mig ändå då ;) Motgångar kommer vi alla att stöta på, och gör hela tiden i livet, jag veeeeeeet! På olika sätt och olika mycket...Ja,ja,ja,ja!!!! Motgångar råkar ju vara en naturlig del i livet...... Det blir inte alltid som vi har tänkt oss att det ska bli. Det händer saker som ställer alla våra planer på ända. Det sprutas hela tiden små knappnålar ut ur något slags hål eller bara från ingenstans som spräcker våra vackra fantasiballonger innehållande sockervadd och drömmar..   Det händer traumatiska saker, hur mycket vi än försöker skydda oss kommer det hända saker som gör ont i själen, jag vet, och ni vet, ja alla vet..  Men nu känns det som jag badar i ett bollhav i helvetet, den ena bollen skaver mer än den andra som sticks och den andra skär som glas i handen.. alla ärrade känslor ekar i bröstet och allt kommer upp, allt på en gång, ångesten svider så i bröstet nu, allt som legat där och pyrt under hästkarusellerna och popcornmaskinerna..
I min hjärna där allt bara är ett enda stort tivoli som nu råkar ha stängt, men som kanske borde spolas bort med högtryckstvätt eller skrubbas sönder svinto, vanisch och taggig tvålull, det är kanske dags att sluta drömma? Stänga tivolihjärnan för gott, sluta tänka regnbågsfärgat och bli helt fixerad bara utav en man så att man inte ens kan titta åt ett annat håll,  satsa på att bli en mera "ordinär" typ och kliva av bergodalbanan? Åkturen kanske är slut.. Och alla biljetter sålda..
 Tillomed läkarna på psyket tyckte det var svårt.... Var ju ändå inlagd 5,6 månader totalt, de var jobbigt för dem för jag är gick inte att sätta diagnos på... Bipolär var jag inte för jag blir aldrig deppig eller manisk under så långa perioder, ni vet bergodalbana går snabbt, Boderline kunde jag inte ha eftersom jag hatar konflikter och förminskar mig själv, ber om ursäkt för vad lilla minsta och har inget självskadebeteende, ADHD fick jag lite grann, men inte helt och hållet heller eftersom jag kan koncentrera mig på till exempel de minsta keramikdetaljerna som går och ibland nästan kan koncentrationsteckna som Sven Nordqvist.....
Nä, nu har tivolit stängt ett tag, men ni ska veta att jag är aldrig bitter, hopplös är jag däremot, men tappar aldrig hoppet, så hoppas det öppnar! Snart!