Som Madicken med hjärnskakning.

Ja, så känns det nu. Ni vet när Madicken skulle på skolresa, som hon hade sett fram emot så, men hade hjärnskakning och grät; "där gick tåget. Som jag ikväll. För jag klarar tyvärr inte att komma iväg på Håkans konsert, det bara funkar inte, jag är för ledsen, svag, är för knäckt, är som allt ledsamt man kan vara. Jag vill inget hellre än att se honom ikväll, fina Håkan Hellström på scen, men jag blir hemma, hemma gråtandes här i sängen som ändå börjar kännas mer som en vardaglig grej. Men ni ska veta det mina älskade vänner att allt ni gör för mig värmer så, alla sms, samtal, stöd, tid, all kärlek och medförståelse ni hela tiden skänker mig stärker mig ändå, fast allt känns hopplöst nu. Ja, helt hopplöst, jag har nog aldrig varit såhär förtvivlad i hela mitt liv. Nä, aldrig. Och jag menar inte; tyck synd om mig, jag bara säger hur det känns. Vad ska jag göraaaaa? Och till er som undrar om beskedet, eller om jag är sjuk så nä, det är lite andra saker. Men just nu är det för känsligt att berätta om.