Nu gråter jag igen,

för ända sedan jag var ett jättelitet barn har jag varit nästan som helt hundfixerad. På Storholmen, där ute i Skärgårn, dit jag åker ibland och bor ett tag, mest på sommarn, finns massor utav hundar. Alla har typ hund där, det är ju verkligen väldigt härligt! Och de har liksom alltid bott där samma folk, samma hundar, så jag vet vad alla heter och min faster blir alltid lika chockad när jag ibland inte träffat vissa utav hundarna på flera år, men ändå minns deras namn:) Jag har aldrig haft någon hund själv, men älskar hundar så mycket att jag fortfarande springer rakt fram till varenda jag ser på gatan, frågar om jag får klappa, gosa och leka. Jag frågar ni vet dedär vanliga, ja om det är en flickhund eller pojkhund, och vad hon eller han heter. Jag blir nästan som lyrisk när jag får en hund hoppa av glädje och jag skriker bara rakt ut; (som till min lilla kattson Nalle) -Hej, heeeej!!! Kom, kooooom!! Ger ifrån mig höga ljud, hela min kropp fylls upp utav varm lycka, som typ smällt smör i en kastrull när man bakar kanelbullar rinner ner över hela själen, sprutar ut i varenda blodådra. Men så är jag ju en sån blödig känslomänniska ni vet, så just hundmötet idag vart lite extra jobbigt. För det var precis samma ras som en hund jag saknar och älskar så himla mycket. Hon såg ut precis som henne, och var ungefär samma i sättet, de hade nästan som samma personlighet. Det var liksom samma som mitt senaste ex hund.... Men vi är vänner, och allt dedär är lugnt och över nu, det var mitt val, och ja vi kanske är lite för olika bara:) (jag vill inte gå in på vår kärlekshistoria, den är bara för oss tyvärr) så vi kan säkert gå ut med henne snart, men jag saknar henne ändå så mycket. Glömmer aldrig promenaderna med henne i snön, aldrig. Så iallafall när jag kom upp nu till lägenheten, ja så bara tårarna började rinna, och rinna och rinna och rinna. Jag kunde inte sluta gråta. Men har gjort det nu. Min lillasyster skickade världens gulligaste tavla hon hade gjort till mig, och på fredag åker jag hem till dem! Västergötland! Underbart! För övrigt tyckte jag det var lite synd att Paradise inte tog med när jag lekte "hund" med Emanuel, ja nästan en hel kväll, hahahaha! Det var sååå himla kuuuul! Puss och kram, ha en fin dag!!

Niki, åh, Niki.... Samma ras, de var nästan som på samma sätt..