Har precis städat klart min garderob, håller på att göra riktigt fint
här nu för det tyska TV-teamet imorgon som kommer och filmar mig
imorgon. Vi ska prata bröst, ja de gick ju och blev lite
internationella. Egentligen är jag lite trött på bröst, men om bröst kan
göra en lite känd och ge en publicitet så kan man ju liksom få lite
härlig "gratisskjuts" på köpet. Som till exempel min konst. Det har
aldrig varit en uträknad genväg, jag tyckte att det var viktigt för mig
att ha stora bröst och vara väldigt smal och mer bimbo sådär när jag var
yngre, men nu känns det som om det kvittar, stora bröst eller inte,
smal eller lite mera kurvor, bara man mår bra.
Miin vikt för mig påverkar mig inte alls lika mycket längre, dels tror jag faktiskt att det är för att jag fått så mycket fin och positiv publicitet och så många komplimanger i bloggkommentarer, folk på krogen, stan, ja i media etc... För att de gillar en så mycket för den man är, och att man lärt sig att älska sig själv. Ibland kan människor komma fram och överösa en med hur mycket de gillar att se mig på TV, att läsa min blogg, att träffa mig och stå och skratta med mig, ja, det är faktiskt NI som gett mig mycket utav de starka självförtroendet jag har idag. Självkänslan går ju alltid uppåner, som för alla. Vissa dagar kan jag också känna mig less på livet eller vara väldigt inne i mig själv, tänka för mycket.. Ibland kan jag också stå där och bara tycka jag är ful i allt jag sätter på mig, hur färgglatt och vackert det än är, hur fin jag är i det eller avsky en bild som jag ser tjock ut på, men inte alls på samma sätt som förut.
Som idag med den där bilden från Laroy, jag ba; uuuh va konstig och stor jag ser ut, var tvungen att lägga upp en annan bild som jag tyckte jag var smalare och snyggare på, men sedan efteråt tänkte ja; "Men Lina, vad var det för fel på den där bilden? Du var jättefin, folk vet att du inte väger 150 kilo och skulle du göra det skulle de älska dig lika mycket ändå..." Det var så skönt när den känslan kom, för jag trodde att jag bara skulle fortsätta tycka jag såg stor och konstig ut. Jag är ingen jättesmal tjej och kommer aldrig att vara, jag är normal. Okej, jag viktpendlar då och då för ibland får jag för mig att jag ska vara skitsmal, men det har också varit mycket pga ett visst ex (och absolut inte Morgan, hur tränad och härlig han var skulle han älska mig lika mycket som en stor klump) som berättade för mig hur snygg jag var när jag var så smal och att jag bara blir snyggare och snyggare hur smalare jag blev. Det sitter tyvärr kvar en del, sen har jag alltid haft lite sådär ibland nya dieter och så för mig. Jag kan pendla mellan 70 och 78 bara på ett par månader, men idag kan jag ha långa, långa perioder där jag bara inte bryr mig också. Jag äter det jag tycker är gott, tränar så gott som jag har tid och lust med, och struntar fullständigt i vad andra tycker om att jag inte är jättesmal och stoppar i mig precis vad jag vill. Jag tänker inte på det, jag låter mig inte styras av andra.
Bloggare skriver mycket om olika ideal, just nu har vi Blondinbella som kör dedär size me, vilket jag tycker verkar jättebra! Hon har en jättefin kvinnlig kropp och jag tycker det är skitbra att allt fler liksom börjar visa att man behöver inte vara pinnsmal, bara man mår bra i sin vikt kan man vara hur tjock, hur normal eller smal som helst. Bara det inte är farligt för kroppen. Nä, jag är verkligen glad att jag kommit dit att jag inte hela tiden tänker på vikten, det finns där absolut, men dyker det på mig som de gjorde idag kommer jag snabbt på nya tankar och bara tycker att jag är härlig, ja nästan direkt, och det har jag ER igen att tacka för, för att NI har berättat för mig hur fin jag är, och poletten har trillat ner. Nej, jag är inte tjock och ful, jag har jättefin kropp och är vacker! Kanske lite för stora bröst men tycker att det är ganska fint faktiskt, bryr mig inte så mycket om det längre, bryr mig bara om att må bra, få vara lycklig och göra andra lyckliga! Jag tycker alla borde rycka lite mer på axlarna när det kommer till vikt så länge det inte är en hälsorisk. För sådana som håller på att tjatar om att inte Blondinbella är hälsosam vet inte vad de pratar om. Och det är bara DU som bestämmer hur du vill se ut, nä ingen pojkvän/flickvän/bloggläsare/förälder/tidningsomslag eller vän. Bara DU. Och jag tycker jag är skitsnygg på alla bilder nedan, trots att det säkert skiljer 8 kilo på vissa. Ibland har man lite mera eller mindre hull bara, och det är inge mer med det!
Bilden under är tagen i min fasters sommarhus och skickad till mitt ex, jag hade legat och solat på bryggan, kände mig väl inte sådär jättetight efter först en USA-semester och sen bara några slappdagar i skärgårn, men jag minns att jag kände mig kvinnlig och fin! Jag trodde att han skulle bli glad för bilden, men till svar fick jag genast borde komma hem och träna bort allt äckligt fett i sängen med honom. Det tog slut samma sommar och jag låter aldrig en kille eller någon annan bestämma över min vikt igen.
Miin vikt för mig påverkar mig inte alls lika mycket längre, dels tror jag faktiskt att det är för att jag fått så mycket fin och positiv publicitet och så många komplimanger i bloggkommentarer, folk på krogen, stan, ja i media etc... För att de gillar en så mycket för den man är, och att man lärt sig att älska sig själv. Ibland kan människor komma fram och överösa en med hur mycket de gillar att se mig på TV, att läsa min blogg, att träffa mig och stå och skratta med mig, ja, det är faktiskt NI som gett mig mycket utav de starka självförtroendet jag har idag. Självkänslan går ju alltid uppåner, som för alla. Vissa dagar kan jag också känna mig less på livet eller vara väldigt inne i mig själv, tänka för mycket.. Ibland kan jag också stå där och bara tycka jag är ful i allt jag sätter på mig, hur färgglatt och vackert det än är, hur fin jag är i det eller avsky en bild som jag ser tjock ut på, men inte alls på samma sätt som förut.
Som idag med den där bilden från Laroy, jag ba; uuuh va konstig och stor jag ser ut, var tvungen att lägga upp en annan bild som jag tyckte jag var smalare och snyggare på, men sedan efteråt tänkte ja; "Men Lina, vad var det för fel på den där bilden? Du var jättefin, folk vet att du inte väger 150 kilo och skulle du göra det skulle de älska dig lika mycket ändå..." Det var så skönt när den känslan kom, för jag trodde att jag bara skulle fortsätta tycka jag såg stor och konstig ut. Jag är ingen jättesmal tjej och kommer aldrig att vara, jag är normal. Okej, jag viktpendlar då och då för ibland får jag för mig att jag ska vara skitsmal, men det har också varit mycket pga ett visst ex (och absolut inte Morgan, hur tränad och härlig han var skulle han älska mig lika mycket som en stor klump) som berättade för mig hur snygg jag var när jag var så smal och att jag bara blir snyggare och snyggare hur smalare jag blev. Det sitter tyvärr kvar en del, sen har jag alltid haft lite sådär ibland nya dieter och så för mig. Jag kan pendla mellan 70 och 78 bara på ett par månader, men idag kan jag ha långa, långa perioder där jag bara inte bryr mig också. Jag äter det jag tycker är gott, tränar så gott som jag har tid och lust med, och struntar fullständigt i vad andra tycker om att jag inte är jättesmal och stoppar i mig precis vad jag vill. Jag tänker inte på det, jag låter mig inte styras av andra.
Bloggare skriver mycket om olika ideal, just nu har vi Blondinbella som kör dedär size me, vilket jag tycker verkar jättebra! Hon har en jättefin kvinnlig kropp och jag tycker det är skitbra att allt fler liksom börjar visa att man behöver inte vara pinnsmal, bara man mår bra i sin vikt kan man vara hur tjock, hur normal eller smal som helst. Bara det inte är farligt för kroppen. Nä, jag är verkligen glad att jag kommit dit att jag inte hela tiden tänker på vikten, det finns där absolut, men dyker det på mig som de gjorde idag kommer jag snabbt på nya tankar och bara tycker att jag är härlig, ja nästan direkt, och det har jag ER igen att tacka för, för att NI har berättat för mig hur fin jag är, och poletten har trillat ner. Nej, jag är inte tjock och ful, jag har jättefin kropp och är vacker! Kanske lite för stora bröst men tycker att det är ganska fint faktiskt, bryr mig inte så mycket om det längre, bryr mig bara om att må bra, få vara lycklig och göra andra lyckliga! Jag tycker alla borde rycka lite mer på axlarna när det kommer till vikt så länge det inte är en hälsorisk. För sådana som håller på att tjatar om att inte Blondinbella är hälsosam vet inte vad de pratar om. Och det är bara DU som bestämmer hur du vill se ut, nä ingen pojkvän/flickvän/bloggläsare/förälder/tidningsomslag eller vän. Bara DU. Och jag tycker jag är skitsnygg på alla bilder nedan, trots att det säkert skiljer 8 kilo på vissa. Ibland har man lite mera eller mindre hull bara, och det är inge mer med det!
Bilden under är tagen i min fasters sommarhus och skickad till mitt ex, jag hade legat och solat på bryggan, kände mig väl inte sådär jättetight efter först en USA-semester och sen bara några slappdagar i skärgårn, men jag minns att jag kände mig kvinnlig och fin! Jag trodde att han skulle bli glad för bilden, men till svar fick jag genast borde komma hem och träna bort allt äckligt fett i sängen med honom. Det tog slut samma sommar och jag låter aldrig en kille eller någon annan bestämma över min vikt igen.
du e verkligen fin!
SvaraRadera