På alla norska barn väntade den finaste pappan.

Jag vet inte hur jag ska berätta dehär, jag har inga ord egentligen, tårarna rinner och rinner, hjärtat värker i hela bröstet, det känns som jag bara vill gå sönder och komma upp till himlen jag med för allt som händer just nu. Rasmus finns inte längre kvar här på jorden, han drunknade i onsdagskväll i Visby. Men han var så änglalik så kanske var det inte meningen att han skulle vara här längre. Även om jag lärde känna Rasmus under en så kort tid så förstod man genast vilken otroligt fin människa han var. Det har gått en månad sedan jag såg honom och tog denna bild under, vi åkte ut med Rasmus till Sandhamn, han kände min vän Fina Fredrika , men det känns som om det vore igår han satt där, på midsommardagen, det känns som igår han skrattade, skojade och bara var så bra, det känns helt overkligt att han inte lever här längre. Han var verkligen speciell. Jag lider så fruktansvärt mycket med alla hans anhöriga och vänner. Men jag vet att Gud tar hand om honom och gett honom en mycket speciell plats i himlen. Tänk vilken fantastisk pappa alla norska barn kom upp till. Skickar mina djupaste böner och tankar till familj och vänner.