Oj nu sprang dagarna vårruset igen, fort fort utan uppehåll, hela veckan har snart gått, redan fredag... men idag svävar jag mera iväg och struntar i trista måsten som tvätt och städ, Daisy har precis somnat och jag orkar inte med den där "vad-ska-jag-hinna-nu-stressen" hade nästan glömt dedär livet "passpå" men nu minns jag som om det vore igår, precis som med Angeline i stan, man passade hela tiden på....men usch dedär "babydeluxepassapåstresslife" orkar inte jag köra idag så jag infinner mig i kaoset från vakennätterna med tomma flaskor, blöjpapperskorgar som blir fulla så snabbt, smutstvätt, glas och tallrikar som egentligen skulle in i diskmaskinen för länge sen, men vem bestämmer det? Mina tallrikar gillar kanske att stå där lite längre, de trivs, lika bra som nattens flaskor och Angelines leksaker i hela vardagsrummet skrotar hon ju ändå ut på 20 minuter efter storstädningarna, så jag tror de trivs mer på golvet de också....man får liksom gilla läget, annars skulle spädbarnslivet bli ett enda stort stressmoment om man ska hinna de och de och de och de och rör upp sig på lite kaos....för man har verkligen inte tid att hinna sånt man hann innan med ett sånt litet knytte att ta hand om....solen lyser idag, är inte de viktigare än lite härlig röra.....men jag tror grejen med min röra som jag alltid lyckas med, ja grejen med att jag inte gillar den är att jag är ju så rörig i huvudet själv, därför njuter jag av när allt är sådär på sin plats, då är röran i huvudet, alla känslor, drömmar, planer och stormar lite lättre, men jag måste lära mig att bara njuta av röran med, för vem orkar stressa för lite stök, och jag skulle nog aldrig njuta så av ett storstädat nytvättat hem, allt på rätt plats, vikt tvätt i skåp och lådor, rena nappflaskor i köksskåpet på rad, inte en tallrik på köksbänkarna, inte så mycket som en liten ynklig kissblöja i blöjpapperskorgarna, doften av citrusajax i näsan om det inte var så rörigt som det alltid blir här jämt, då skulle jag nog nog inte uppskatta dedär dagarna av den där underbara ordningen som jag faktiskt också kan göra, men inte idag, och inte igår, kanske imorgon vem vet....jag bara ligger här nu, lyssnar på de lilla havregrynets andetag och njuter, jag ser inga måsten idag, jaja håret är oborstat och jag skulle kanske klätt på mig för längesen, eller för vem då egentligen, får man inte ha nattlinne hela dagen tills man ska hämta på dagis om man vill, jo det är klart man får....på tal om dagis träffade jag en såndär "polismamma" inte för så längesen, nä usch.....nä jag orkar faktiskt inte med sådana mammor....asså vi har setts och pratat ett par gånger så såg hon mig komma där med Daisy och hämta Angeline och sa; "Åh grattis, har bebis kommit nu?" Jättetrevlig till en början....så fortsatte småpratet....ja så frågade hon hur mycket vi har Angeline på dagis, jag sa utan en tanke på att hon skulle lägga sin lilla näsa i blöt att; -Hon går 9 till 3.... Hon tog tillomed av sig sina solglasögon för att spärra ögonen i mig och sa; -Hur många dagar i veckan gör hon det då? Naiv och godtrogen som jag är och i glada barnleksljud i bakgrunden där på gården hade jag fortfarande inte en tanke på att hon skulle "döma" mig.... "Ja, hon går alla dagar" Polismamman höjde rösten och sa med rå ton; "Jaha, min stora gick måndagar och torsdagar, jag tycker att du borde tänka till lite, alltså jag menar bara denna tid kommer ju verkligen aldrig tillbaka, och ångrar man sig då är det för sent, jag förstår inte att föräldrar sätter sina barn på dagis alla dagar i veckan när de är föräldralediga, men vi alla prioriterar ju olika" Jag sa inget, jag orkade inte stå där och försvara mig eller känna mig kass....... Jag tror verkligen att alla bebisar också behöver egen tid, och sedan ska man ju hålla som rolig lekmamma från 15 till 20 också.....och Angeline älskar dagis!! Nä, det är klart att inte tiden kommer tillbaka men inte den tiden heller när världens gladste mamma hämtar och har energi hela eftermiddan och kvällen istället för den där tiden när den stressade mamman försökte trösta spädbarnet samtidigt som att underhålla världens mest leksugna 1,5 åring... Man kan inte räcka till på alla sätt och vis, och hon har ingen aning om hur jag eller mitt liv ser ut..... Angeline och jag har världens bästa kontakt och det märks att hon trivs med dessa tider och rutiner....nä, just det jag skulle ju bara ta de lugnt nu och njuta, orkar inte ens tänka på den där mamman, solen lyser så fint och när lilla D vaknar ska vi gå en underbar promenad med vagnen till där nere vid vattnet.... Åh, på tal om vatten, ja tänk den dagen vi flyttar in i vårt bygge och tillomed ser vatten ifrån fönstret, åh Svavelsö, där kan man verkligen prata om promenader längs vattnet....för övrigt har vi träffat världens bästa arkitekt som vi får se om vi kommer gå hela vägen med, han (vi med såklart) är väldigt noga med att vi ska känna att det känns rätt, (ja han ska ju kanske med oss rita vårt livs hus) förstår då att han vill att vi ska känna att det känns 100, men än så länge känns det så, han är så kreativ och kul och inte som någon annan vi träffat på byggmöten tidigare, och han verkar verkligen brinna för sitt yrke och dissar inte alla mina drömmar som många andra säger är "lite orealistiska" det är en dagispappa faktiskt, haha se det väger upp dedär dagisföräldrarna ;)
Klockrent!!! <3
SvaraRadera