2 barn sätter verkligen ADHDN på sin spets....

De senaste veckorna har varit helt underbara, helt ljuvliga fantastiska veckor med stunder till exempel, ja när man ser Angeline gosar med Daisy, helt obeskrivligt att se sitt barn ge kärlek till sitt andra barn och andra sagolika näst intill overklighets-kärleksrus-upplevelser i föräldraskapet man aldrig kommer att glömma....och tänk detta är bara början!! Men dessa veckor har också varit de mest mest prövande, kaosigaste, uppånedpåvända och svåraste veckorna på väldigt, väldigt länge i min ADHD, eller liksom i mig, ADHDN är ju "bara en bokstavskombination" som passar in i mycket, eller nästan allt på hur jag fungerar som människa, min hjärna, liksom jag är ju Lina, inte Lina med adhn utan Lina liksom som är väldigt annourlunda på vissa plan.....jag har lättförklarigt oerhört "gravADHD" på många sätt, mer än vad man kan tro, och vad jag tillomed ibalnd trodde själv....


Ja, speciellt dedär med struktur, organisation, impulsivitet, koncentration och självkänsla..... Och det är ju många utav livets mest viktiga bitar och faller inte de på sin plats med 2 barn, djur, man stort hus att ta hand om, lite tid, vårt samhälle etc etc kan det bli väldigt väldigt jobbigt.....med Daisy och Angeline har jag ändå "hållt" de går ju liksom först naturligt på något sätt som tur är, det är ändå "inbyggt" i skallen, haha... Nä, men de får inte vara ledsna, hungriga, obytta, ja allt sånt där ni vet, där har jag ändå fokus, energi, tålamod, kärlek, ork och så.....konstigt nog...och jag och Stefan bråkar inte heller så farligt mycket, klart man ryker ihop ibland men vi gjorde de mest i början av förhållandet faktiskt, ja sen med men inte så ofta ändå.....fast det är lite konstigt att vi ändå inte ryker ihop oftare eller redan gått isär eller ens att vi är ihop från första början för vi är verkligen varandras totala motsatser, helt sjukt egentligen att det funkar, men det är väl kanske därför det funkar också..vi väger upp, hur galen man än kan bli ibland på att det känns som att diskutera något med någon som en fyrkantig betongbit i min värld när jag blir sur, han fast som ett berg, ja helt orubbara åsikter, helt andra intressen och synsätt och allt annat såntdär helt olika mina.....och hur lätt är det för honom med mig; snurrig som en karusell, öppen för allt möjligt och en mun som babblar massa jobbigt och tycker och tänker till och ibland utan att tänka till alls.....men ändå också fast som ett orubbart berg i det jag tycker, ja ni förstår, inte lätt alltid men oftast så....Stefan är heeeeeeelt otrolig och har gudomliga sidor och sen så funkar det väl eftersom kärleken verkar övervinna allt....eller allt och allt, vi har ju inte provat på otrohet eller slagsmål och så mycket sånt så det är väl kanske lite väl att säga övervinner allt, för vissa saker vill man inte ens fundera på, men det är kanske därför det funkar med, på sådanadär livsviktiga punkter är vi ändå lika, och hoppas och tror vi kommer förbli, jag tror vi kommer dela resten av livet ihop, jag känner det, hur olika vi än är, ja ni vet ni som känner oss och ni som inte gör det skulle förstå efter en timme typ i vårat sällskap, eller typ 5 minuter, räcker nästan med att vi öppnar munnen förresten.....något som är intressant är hur dedär husbygget kommer att sluta, haha....

Gud nu babblar jag igen, håller mig aldrig till sak, tänkte ju att vi skulle snacka ADHD med två så små barn.....för har dessa veckor verkligen insett hur saker och ting inte kan se ut på mig i skallen.....eller liksom saker jag bara får hitta en lösning på för annars kommer allt rasa ihop, först jag och sedan alltsammans.....det kan bli hur svårt som helst annars, nä det är ingen lek....jag snackar bara inte om rörigt i lådorna, en nappflaska här eller där den inte ska vara, några tallrikar på köksbänken,, olika strumpor på fötterna eller inga strumpor alls, utan när ADHDN blir så ohållbar i att ständigt ha "misslyckats" och inte uppnått nästan allt man velat göra eller planerat, drömt om, att aldrig känna att man räckt till, gjort klart eller fixat för att man bara skjutit upp och svävat iväg för att börja om med nästa dröm som resulterar i ännu ett misslyckande för att dra igång 1000 saker igen och inte göra klart.....körkortet är väl det enda kanske......och så några småsaker.... Men min hjärna är hela tiden så upptagen av all livlig fantasi, alla dessa drömmar som jag tror jag kommer uppfylla, nya planer, stora mål, ja ena dagen kan jag brinna för något så mycket att jag skulle kunna spendera all min livstid på det för att nästa istället komma på att jag vill, ja ändå göra dedär jag fantiserade om igår men så har det också kommit in något nytt kul i skallen som får den där tvätten att bli lidande en dag till eller dedär grubbleriet över vad någon annan ska tycka eller tänka eller går och tänker på eller dedär tankarna om att jag ändå misslyckats med allt ändå så jag kan lika gärna gömma mig under en gammal filt resten av livet för att två timmar senare tänka att man kommer bli världstjärna i detta, eller någon ny slags uppfinning och då inte hinna få in i diskmaskinen medans Daisy sover, vilket är början tills nästa kaos med att leta överallt efter bilnycklarna vilket slutar i att jag blir försenad till BVC vilket leder till att jag känner mig lite sådär lagom halvkass den dagen för att sedan höra av en mamma att man är kass som låter Angeline gå på dagis trots föräldraledigt vilket då startade ett grubbleri i skallen, vilket leder till ännu en uppskjutning eller glömma att ringa dedär viktiga samtalet vilket blir ännu en påföljd av något som bygger på denna hög, detta hav av kaos, liksom inget fungerar som det ska, allt rasar......så får man dåligt samvete och börjar tänka och börjar hjärnan snurra så slutar den inte för att någon ringer eller för att man är hungrig, man fastnar i en tomhet, en karusell av krav, måsten, ingen glädje, ingen vila, ingen lösning......springer gråtfärdig runt där stressad för klockan med hår som inte hinns borstas idag heller + hungrig + de där viktiga pappret vart la jag det + borttappade bilnycklar + av att mobilen lika fort blir full med obesvarade sms och samtal + att den alltid har MAX 15 % batteri och då är det lyx + att bilen måste tankas + att ha dåligt samvete för Stefan fick ta ut soporna idag med + att när man skulle handla den där storhandlingen igår nä då hade man ändå inte kortet med sig när man väl kom fram till kassan som man trodde låg kvar där i fickan och får lägga tillbaka allt man slitit ihop för att inte behöva tänka på handlingen på hela veckan som man nu behövde + att redan känna sig misslyckad någonstans där i bakhuvudet för att dedär med storhandling ändå inte funkat för oss + att oj nu blev blöjan kissig dags att byta och så lite andra bebisbestyr då har tiden gått, dags att hämta Angeline på dagis, nej just det inga bilnycklar får ta vagnen, går så fort jag kan utan att Daisy ska märka att vagnen rullar för fort och tro jag är stressad, lika ofixad som vanligt, lika ruffsig, lika misslyckad denna dag, ja denna dag också, och denna med, som gav ännu sämre självkänsla som resulterade i ett helt liv, ett mardrömsliv till att vara den där mamman som alltid var snäll och så, fixade för flickorna absolut men missade matsäcken, gympapåsen, de fick ständigt skämmas för att hon var försenad till föräldramöten, tillomed kanske till studentvagnen, den hann hon inte se för hon letade efter bilnycklarna eller deppat ihop för hon hade satt ännu en orealistisk firma i konkurs, eller hon hade inte ens fått tummen ur att starta den för den dagen tänkte hon plötsligt städa hela huset som ändå bara blev halvgjort, men det var inte det värsta, en studentvagn kan man förlåta, ja i värsta fall kan man faktiskt det även om man inte för sitt liv skulle vilja missa, det värsta var att den där mamman Lina hade så dålig självkänsla att det smittade av sig på flickorna och det är då det som mamma blir farligt med ADHDN, och så får det bara inte bli!! För bara en sån sak som att jag faktiskt tänkte mig själv som kanske en dålig mamma för att Angeline går på dagis är inte bra.....jag vet liksom egentligen att jag är bra, men när man har en radda av misslyckanden och redan den dagen gjort massa jobbiga kaosgrejer är det nog inte så konstigt att man tänker så, att man till slut börjar tvivla på sig själv fast man egentligen vet vad som är rätt, och tillslut kommer jag inte ha kvar dedär "egentligen" heller..... NÄ SÅ NU ÄR DET DAGS, det har funkat med ett barn, men med två finns det INGEN TID att leva ostrukturerat, det sätter ADHDN på sin spets kan jag säga, det finns ingen tid för borttappade bilnycklar och missade viktiga grejer, när något är fixat blir ngt annat lidande, man räcker aldrig till, för om den tiden till att leta och sådant resulterar i en miss som leder till en annan sen en annan så där kommer istället grubbel och ångest och då finns ingen som helst tid kvar när maten är lagad, den är matad, blöjorna bytta, leken är lekt, nattsångerna slut för den kvällen......så somnar de....nä då finns heller ingen energi kvar till de kreativa och till drömma, till alla livliga framtidsfantasier som är "mat" för min hjärna, nä då är det natti natti - psyket nästa och sen vet jag inte vad......så nu, nä nu är det dags även för mig - och jag är positiv, jag kommer att fixa detta och (inte för att låta självgod men förbli) EN UTAV VÄRLDENS BÄSTA MAMMOR!! Sorry att många meningar låter lite negativa i detta inlägg, men ni som känner mig vet typ att jag kan skratta bort mkt virrigt som jag råkar ställa till med för mig själv för man blir så van och jag har en enorm självdistans som tur är, men nä, jag måste få ordning på dessa bitar assså, och det är nuuuuu!!!! För övrigt åkte jag två varv extra runt hela stan idag efter tandläkaren, gissa om det är härligt att efter att äntligen hittat ut i stockholmstrafikens stress emot E18 åka fel i en fil för att åka samma varv om igen, och om igen.....sen kom man hem för andra gången med foppatofflorna man byter till när man kommer in för de har vit klinkers, så nu har jag två par skor där att hämta.....nä nu vaknar Daisy, puss och kram!!

Kanske kommer underfund en dag....

Åh Gud vad skönt träffa min psykläkare idag även om det var lite virrigt och jag kanske äntligen kommit underfund med saker/metoder för mig jag kommer att ha glädje av för livet och komma "överens med världen" jag kommer antagligen få ngt som många med adhd fått enorm hjälp utav någon form av terapisamtal om adhdn, typ proffshjälp i varför vissa saker blur som de blir och är som de är...,..för slöt detta med självkänsla och allt annat sånt där viktigt i livet och jobbiga tvivel och moln av grubblerin med mer med mer tror hon ligger i adhdn och kanske kan hjälpas att få bort stora delar som tar krafter med denna metod för vi med adhd lider tillomed visst av det "mer än vad vi tror" och lärt oss anpassa oss till mkt typ omedvetet och bara det tar visst energi......ja jag skulle vilja gå in på det mer men måste verkligen passa på att försöka sova nu när flickorna sove men känner mig mer förstådd än någonsin idag.....sov gott!! Är stolt över mig själv som ändå kan hålla mina kämpiga dagar förhoppningsvis "osynliga" för barnen....fast det kanske inte är bra att känna så heller, jag vet inte.... Men vi leker och gosar på ändå, och det kallar jag gratis mindfullness, haha.. 

Bara hon inte ärver personligheten....

Min älskade lilla Daisy börjar bli så lik mig,  hoppas bara hon inte ärver personligheten.....jo asså hon får gärna ärva den starka, energiska, glada, självsäkra, positiva, kreativa, och livfulla jag....men den där svaga, blyga, osäkra, vilsna, passiva, känsliga, grubblande, naiva, röriga jag och den där munnen som det ständigt hoppar massa grodor ifrån hoppas jag att flickorna slipper....nä gonatt nu, sov gott..

Det verkliga livet....

Förlåt nu är jag tjatig men är ju specialist på att ta om vissa saker jag verkligen tycker är relevanta här i livet.....jag hakar liksom upp mig....  Eller där jag liksom vill ha mina ord sagt och det är skönt att kunna vädra lite här....även om jag inte vet hur många som pallar läsa....men här kan jag ta om och vara "jobbig" för det är ju frivilligt att läsa ältandet....haha.... Jag tror jag snöa in/hala upp mig lite såhär på dehär med att ha sitt barn på dagis trots föräldraledigt när jag väl börja förstå att det var en samhällsdebatt mellan polismammor och "vi normala" (haha, skönt att vara normal på en punkt i livet iaf) eftersom jag haft dålig självkänsla tidigare i livet men verkligen genuint känt de senaste året att "detta med att vara mamma iaf, det fixar jag galant" och så blev det kanske lite som en känslig punkt, kom inte först men när jag väl dessa dagar börja älta, men ni vet som ett litet slag i ansiktet; "oj, fixar jag inte ens det, att underhålla och ta hand om två barn" Som man tillomed gör från efter 15 galant pga att detta meck är ett halvdagsgöra, om man haft båda från morgon till kväll skulle inte eftermiddagarna funka så bra för Daisy skulle fått vänta/skrika mer (när jag till exempel var mitt uppe i att torka Angeline i rumpan och Angeline skulle stått där och dragit mig i byxorna medans jag medlidande både för Daisys skriks skull och Angelines tristess över att jag inte kan göra det hon vill eller fick avbryta.....de gamla nedvärderande tankarna hos mig själv kom tillbaka och även fast jag i botten känner att vi gör helt rätt med dagis kom de gamla onda tvivlet där och skavde på mammahjärtat...men det är just så det kan bli tror jag, här går man runt och äntligen känner "jag duger äntligen, till något, jag är en jättebra mamma" så var man liksom inte det heller där på dagisgården man hämtat stolt med inte ett minsta tvivel på att man gjort fel, nä det blev nog hårt för mig när jag väl börja grubbla på det, trots all pusch från andra.... Men jag behöver för att komma fram till om jag verkligen gör rätt, även om jag vet, ibland hålla på att "älta fram och tillbaka" för mig själv pga min före detta självkänsla, men om en tid kanske när den blivit ännu bättre, för sista åren har den stigit något så otroligt och jag har "äntligen känt mig lite lyckad och bra iaf" Ja, då säger vi att jag skulle stå där på dagisgården och hämta lilla Daisy med en ny baby i vagnen bara svara en såndär mamma; "Jaja, alla får tycka som de vill, men jag vet att det bästa för mina barn är att jag kan göra såhär för att ge dem var och en bättre tid, fokus, kärlek och lek, jag är stolt över mitt beslut" Men jag var visst "inte där än" som mamma, men har i detta klättrat ännu ett längre steg i mammasjälvkänslan och nu känns det bara så skönt.... Jag litar på att jag är en supermamma, men som ändå är en känslig själ och kanske ett tag till i livet tar åt mig lite extra, och speciellt när det blev på denna punkt där jag kände mig så bra!! Man måste vara ärlig emot sig själv också med sina funderingar och inte proppa igen känslor med att; "nä, jag är bäst, jag har en toppensjälvkänsla nu och vet att jag GÖR ALLT rätt" för så snabbt går det inte att bygga upp en sån, då skulle jag kanske inte ens störa upp mig på att bli tillsagd på dedär sättet, det skulle bara rinna av mig, men jag vet att inom snar framtid kommer sådant också göra det, dock tror jag att det aldrig är fel att ifrågasätta sig själv i en del grejer som handlar om ens barn och bara inte tro att man är bäst från början, för jag har ändå bara varit mamma i 1,5 år och att barnen mår bäst och att man fattar rätt beslut gällande dem är ju det viktigaste som finns!! 

Men att vara "självisk" eller "elak" emot sitt större barn och all annan skit som föräldrar kastar på varann på nätet i denna debattfråga om man låter det gå kvar på förskolan trots förändraledighet är ju helt galen.... Jag skyddar inga föräldrar som säkert kan vara lite själviska   och lämnar bort sina barn för mycket och lämnar sjuka barn på förskolan och allt dedär men att vara självisk som förälder tror jag är svårt för många (om jag inte är allt för naiv) för när man får barn, ja bara ett också, men två eller fler handlar till 95 % utav tiden till att greja med barnet på alla sätt och vis rörande hushållssysslor, omvårdnad, kärlek, sömn ja allt allt allt, det är inget man kan "stänga av" en stund "eller ta ledigt ifrån" bara för att de går några timmar på förskolan... Som nu när Daisy sover och Angeline är på dagis grejar man med deras tvätt, sorterar upp deras kläder, förbereder Angelines middag (omöjligt att stå där och laga med två så små som jag inte förstår hur ni klagande föräldrar bär er åt med som inte har de större barnet borta på dagen) sen vet man att när hon vaknar är det dags att mata för att sedan hinna hennes nästkommande behov för att sedan få henne att kanske ligga en liten stund själv så att man om man har tur får igenom bortsen i håret eller ringa dedär viktiga samtalet innan det är dags att greja lite till med allt så runt 14.30 ta vagnen bort till dagis och hämta Angeline.... Man kollar på klockan ständigt som förälder för att se; "vad hinner jag nu?" Som tur är skriver jag lika fort på mobilen som min mun kan babbla om ni nu tänker hur jag hann skriva detta, men kläderna fick vänta lite här på golvet för jag tycker det är så relevant och att den som orkar läsa detta förstår..... Att skaffa barn är livet när man gör det och man har ingen tid, och kan man hitta sina bästa lösningar för allas bästa är det verkligen super!! Nä, nu ska jag återgå till detta och sedan kanske hinna få i mig något innan hon vaknar, man kan alltid hoppas, och hur "tufft" småbarnslivet än låter för den som inte säger att det är tufft ibland blåljuger så är det värt varenda minut av slit, trötthet och att ha kvar kanske 5 % av de livsfarliga ordet "egentid" är det värt varenda sekund!! 

Fina helg,.....

Vädret är underbart, solen lyser!! Hela helgen har varit så härlig med massa lek och stoj, Angeline älskar verkligen att vara ute!! Jaa, denna helg har verkligen varit helt underbar!! Och så har Daisys utsedda ljuvliga Gudföräldrar Jocke och Jelena varit här och grillat!! Så underbara förebilder och personer hon också kommer att älska!! 

Och blev bara så glad av all positiv feedback på fb, sms och vänner jag pratat med om Angelines dagisplats efter den där polismamman... Alla har verkligen sagt att vi gör helt rätt som låter henne få behålla den.... Och att vi istället för att bli ifrågasatta av någon präktmamma vara stolta över vårt beslut, vi har ju sett till barnens bästa!! Det gör man ju alltid..hoppas jag alla försöker göra för sina barn iaf!! Och det kan vara ett riktigt pussel ändå som förälder till ett energiknippe som Angeline som precis efter sömn och mellanmål kl 15 laddat om för att vilja leka vilt och bli aktiverad, underhållen och få den uppmärksamhet hon kräver med ett litet spädbarn som gallskriker, äter, byts på, knappt går att få längre, eller liksom ömsesidig kontakt med mer än några minuters gos och ögonkontakt sen tröttnar Angeline, hon är ju bara 1,5 så det är ju självklart....  Och så känslig Daisy blivit, hon har ett enormt närhetsbehov, många så små har ju det och kan verkligen inte ligga själv många minuter utan att skrika, i början var hon jättelugn men nu som jag sa går det bara att passa på att slänga på sig kläder, få i sig mat osv när hon sover, och vi skulle inte vilja utsätta Angeline som för henne "den eviga väntan" hela dagarna (de räcker ju med halva) på att man ska återgå till leken när man matar, tröstar och gör alla dessa spädbarnsbestyr.....nä, jag vet inte hur det funkar för andra, men detta funkar bäst för oss....och Angeline är ett väldigt välmående framåt barn som verkligen tar för sig och visar vad hon vill!! Hon förstår och svarar för sig och vet exakt vad nej och ja betyder så när man frågar henne om hon vill till dagis ropar hon; jaaaaaaa!! Och det är klart man kan eller har hämtat tidigare eller haft lediga dagar med båda i början och kommer ha många framöver när inte de är lika krävande och mår bättre av att vara med varann dygnet runt för just nu räcker eftermiddagarna, helgerna och kvällarna för allas bästa, det blir helt enkelt för intensivt och ohållbart just nu, hur gosiga och hur mkt man än älskar ihjäl dem och vill ha dem hemma måste man se vad som funkar bäst!! Oj, vad mkt text de blev men jag bara inte förstår grejen med att det skulle vara fel av föräldrar att ha äldre syskon kvar på förskolan när man får en nybaby...

Polismammor undanbedes.....

Mina flickor alltså!! Det bästa som finns, sen får folk tycka och tänka vad de vill om att Angeline får behålla sin dagisplats trots föräldraledighet, för hur kul är det för en intensiv 18 månaders som vill leka hela dagarna och hitta på saker att vara hemma med en mamma som måste lägga så mycket omvårdnad och omsorg på ett litet spädbarn som kräver mkt mer än vad många tror..... Har först nu förstått att detta är en het debatt och varit i många år efter jag läst på nätet, hade ingen aning om det tills jag blev tillsagd av den där mamman, men i den debatten är jag helt klart på dagisföräldrarnas sida (om det är ett bra dagis där man vet barnet trivs) för hur kan man räcka till till lek och stoj när man sitter och matar, vyssar, bär och tröstar i timmar, Angeline skulle ju dö av uttråkande dagar, sen en trött förälder efter en halv dag, nä nu kommer man där pigg och glad efter hon sovit och ätit mellanmål och har all ny lekenergi, jag förstår inte alla dessa mammor som rasat på varann på nätet, orka inte ens fortsätta läsa, fanns ju miljoner sajter och kommentarer.....och kom in på länkar till stackars blondinbellas blogg som också fått så fruktansvärt mycket bitter elak skit för att hon också har kvar sin dagisplats till pojken, helt rätt av henne!! Präktiga polismammor undanbedes för all framtid, man ser och känner själv vad som är bäst för sina egna barn och jag gör och kommer alltid göra allt för Angeline och Daisys bästa!!!! 

Tiden svävar iväg....

Oj nu sprang dagarna vårruset igen, fort fort utan uppehåll, hela veckan har snart gått, redan fredag... men idag svävar jag mera iväg och struntar i trista måsten som tvätt och städ, Daisy har precis somnat och jag orkar inte med den där "vad-ska-jag-hinna-nu-stressen" hade nästan glömt dedär livet "passpå" men nu minns jag som om det vore igår, precis som med Angeline i stan, man passade hela tiden på....men usch dedär "babydeluxepassapåstresslife" orkar inte jag köra idag så jag infinner mig i kaoset från vakennätterna med tomma flaskor, blöjpapperskorgar som blir fulla så snabbt, smutstvätt, glas och tallrikar som egentligen skulle in i diskmaskinen för länge sen, men vem bestämmer det? Mina tallrikar gillar kanske att stå där lite längre, de trivs, lika bra som nattens flaskor och Angelines leksaker i hela vardagsrummet skrotar hon ju ändå ut på 20 minuter efter storstädningarna, så jag tror de trivs mer på golvet de också....man får liksom gilla läget, annars skulle spädbarnslivet bli ett enda stort stressmoment om man ska hinna de och de och de och de och rör upp sig på lite kaos....för man har verkligen inte tid att hinna sånt man hann innan med ett sånt litet knytte att ta hand om....solen lyser idag, är inte de viktigare än lite härlig röra.....men jag tror grejen med min röra som jag alltid lyckas med, ja grejen med att jag inte gillar den är att jag är ju så rörig i huvudet själv, därför njuter jag av när allt är sådär på sin plats, då är röran i huvudet, alla känslor, drömmar, planer och stormar lite lättre, men jag måste lära mig att bara njuta av röran med, för vem orkar stressa för lite stök, och jag skulle nog aldrig njuta så av ett storstädat nytvättat hem, allt på rätt plats, vikt tvätt i skåp och lådor, rena nappflaskor i köksskåpet på rad, inte en tallrik på köksbänkarna, inte så mycket som en liten ynklig kissblöja i blöjpapperskorgarna, doften av citrusajax i näsan om det inte var så rörigt som det alltid blir här jämt, då skulle jag nog nog inte uppskatta dedär dagarna av den där underbara ordningen som jag faktiskt också kan göra, men inte idag, och inte igår, kanske imorgon vem vet....jag bara ligger här nu, lyssnar på de lilla havregrynets andetag och njuter, jag ser inga måsten idag, jaja håret är oborstat och jag skulle kanske klätt på mig för längesen, eller för vem då egentligen, får man inte ha nattlinne hela dagen tills man ska hämta på dagis om man vill, jo det är klart man får....på tal om dagis träffade jag en såndär "polismamma" inte för så längesen, nä usch.....nä jag orkar faktiskt inte med sådana mammor....asså vi har setts och pratat ett par gånger så såg hon mig komma där med Daisy och hämta Angeline och sa; "Åh grattis, har bebis kommit nu?" Jättetrevlig till en början....så fortsatte småpratet....ja så frågade hon hur mycket vi har Angeline på dagis, jag sa utan en tanke på att hon skulle lägga sin lilla näsa i blöt att; -Hon går 9 till 3.... Hon tog tillomed av sig sina solglasögon för att spärra ögonen i mig och sa; -Hur många dagar i veckan gör hon det då? Naiv och godtrogen som jag är och i glada barnleksljud i bakgrunden där på gården hade jag fortfarande inte en tanke på att hon skulle "döma" mig.... "Ja, hon går alla dagar" Polismamman höjde rösten och sa med rå ton; "Jaha, min stora gick måndagar och torsdagar, jag tycker att du borde tänka till lite, alltså jag menar bara denna tid kommer ju verkligen aldrig tillbaka, och ångrar man sig då är det för sent, jag förstår inte att föräldrar sätter sina barn på dagis alla dagar i veckan när de är föräldralediga, men vi alla prioriterar ju olika" Jag sa inget, jag orkade inte stå där och försvara mig eller känna mig kass....... Jag tror verkligen att alla bebisar också behöver egen tid, och sedan ska man ju hålla som rolig lekmamma från 15 till 20 också.....och Angeline älskar dagis!! Nä, det är klart att inte tiden kommer tillbaka men inte den tiden heller när världens gladste mamma hämtar och har energi hela eftermiddan och kvällen istället för den där tiden när den stressade mamman försökte trösta spädbarnet samtidigt som att underhålla världens mest leksugna 1,5 åring... Man kan inte räcka till på alla sätt och vis, och hon har ingen aning om hur jag eller mitt liv ser ut..... Angeline och jag har världens bästa kontakt och det märks att hon trivs med dessa tider och rutiner....nä, just det jag skulle ju bara ta de lugnt nu och njuta, orkar inte ens tänka på den där mamman, solen lyser så fint och när lilla D vaknar ska vi gå en underbar promenad med vagnen till där nere vid vattnet.... Åh, på tal om vatten, ja tänk den dagen vi flyttar in i vårt bygge och tillomed ser vatten ifrån fönstret, åh Svavelsö, där kan man verkligen prata om promenader längs vattnet....för övrigt har vi träffat världens bästa arkitekt som vi får se om vi kommer gå hela vägen med, han (vi med såklart) är väldigt noga med att vi ska känna att det känns rätt, (ja han ska ju kanske med oss rita vårt livs hus) förstår då att han vill att vi ska känna att det känns 100, men än så länge känns det så, han är så kreativ och kul och inte som någon annan vi träffat på byggmöten tidigare, och han verkar verkligen brinna för sitt yrke och dissar inte alla mina drömmar som många andra säger är "lite orealistiska" det är en dagispappa faktiskt, haha se det väger upp dedär dagisföräldrarna ;)

Mamma borde bli TV-stjärna!!

Eller skådespelare...... Hade sin tv-premiär ikväll på SVT i "Vem bor här?" Och åååååhh vad underbart ärlig och rolig hon var, hon alltid.... Klippt lite mkt som "den dryga" ibland kanske för hon är verkligen världens snällaste mest roligaste människa, men det var såååå bra!! Nu somnar man stolt här innan nästa matning.. Mamma älskar dig!! Ni kan se reprisen på SVT:s hemsida!! 

19 vårt magiska nummer.....

Idag är det den 19 och vi har världens bästa dag!! Lilla Daisy Amber fyller en månad, Angeline 1 och ett halvt och vi alla är friska igen!! Vi har varit ute och firat på god restaurang, alla har varit på strålande humör, Angeline har inte ens trots ;)) och solen skiner så underbart!! Sen fick Stefan upp på Facebook också att det var exakt för 2 år sedan (man har ju börjat få upp vad som hände det datumet för ibland nu) han sålde sin första bil från den nya bilfirman han startade som nu rullar med många duktiga anställda och två härliga lokaler, alltså inte bara att våra två skatter kom den 19:e, att vi träffades, förlovade oss, mitt körkort, Stefans första bil ut från Stockholms bilgrupp utan också att efter letat datum och kyrka till Daisys dop (alla gifter ju sig på sommaren) fick jag världens trevligaste kontakt med en kvinna på Drottningholms Slottskyrka som sa att söndagen den 19:e juli är helledig!! Och massa andra småsaker som varit underbara i samband med 19 har också hänt oss..... Gud måste ha de lite som mitt och Stefans nr asså.... Hoppas ni också haft en underbar 19:e!! Puss och kram!! 

 

Hon leeeeeeeeeeeeer!!

Se sååå gooooooo!!!! Och dagen är så fiiiiin!! 

Älskling mår bra igen :))

Morfar upp i dagen.....

Oj vad dagarna sprang iväg, såg att jag inte varit in sedan i onsdags, men det har varit såååå mkt med allt på alla sätt och vis....men mkt kul med!! Men vi är sjuka och lilla mini-Gunnar (Daisy börjar bli en kopia av min pappa) har fått allergi emot mjölkersättningen (berättade ju att brösten funka men inte så länge tyvärr, fick mjölkstockning och grejer, så tog hon inte bröstet och massa strul.... Ja, så jag gav upp dedär med amningen, allt kan inte funka, men det viktigaste är ju ändå dem första mjölken och Angeline funkade utmärkt att flaskmata och Daisy älskar flaskan med men inte komjölksprotein så igår var det läkarbesök med pricktest och grejer.... Hon har varit så ledsen och man har tröstat och tröstat, gick från att vara ett litet ljus till världens ledsnaste bebis.... Men nu har hon fått en jättebra ersättning på recept  och är som ett litet ljus igen!! Världens snällaste bebis.... Precis som sin morfar i personligheten då också ju!! Nu ska vi andra bara bli friska med, tillomed Stefan har varit hemma från jobbet idag (iaf halva dan) och det tillhör ju inte vanligheterna, ja då är han verkligen i sjuk, den mest olata.... 

Älskade lilla Daisy..... Och stackars med de små prickarna och magontet, men nu börjar det försvinna, älsklingen var nästan helt röd på vissa ställen.... 

Mina små videungar..

Helgen är underbar..... Vädret på topp... Hela världen glänser.... Lycka är att vara mamma....

Tack för en ljuvlig påskhelg Stefan, Kjelle, Mamma, Angeline, Daisy, Leif, Elisabet, Jenny, Jimmy, Milla, Gabriel, Anita och Harry .....

Låter bilderna tala för sig själva.... (hände ngt igår för de hade inte kommit upp fast jag ladda, men nu kom dem om ni undrar varför de var helt borta..Och se på mitt lilla påskägg Daisy-Amber, världens sötaste lilla påskbebis..... Och i påsk har vi verkligen bara njutit av varandra, av god mat och stoj och lek, den mysigaste påsken asså, och ååååh vad kul barnen har ihop!! Saknar dem redan!!!! Och i måndags var vi hos Leif och Elisabet på middag, så trevligtt!!

På påskdagen kom Anita och Harry då lagade vi underbar kalkon, potatisklyftor, svart vinbärsgelé och gräddsås, rostade grönsaker och en god påsksallad.....

Natti natti.....

Gäsp vad trött... En intensiv men jättehärlig och påskhelg med alla fyra kusiner och inatt efter en sömnlös natt (lilla Daisy har vänt på dygnet lite) så sen fick Stefan ta dem efter jobbet och jag gå och ner i källaren och måla en tavla och andas ut lite...in i min egen kreativa bubbla... Jag mår liksom psykiskt illa så fort det går för lång tid utan skapande.....känner mig helt fastlåst i mig själv av bara hushållssysslor och "måstegöra" ..... måste liksom få förverkliga mig själv lite grann med mina hantverk hur "bortskämt" det än låter..... Barnen och hemmet är fantastiskt men det är inte alltid så kul att städa, torka och plocka och kämpa emot Angelines trots (hur charmig hon än är) och byta tusen blöjor och aldrig sova ut riktigt ordentligt så ibland måste man verkligen unna sig lite skapartid, bara umgås med penseln och katta som spinner bredvid..... Då blir man världens roligaste mamma igen som laddat upp sig lite :) Vissa går på spa eller spenderar massa tid i badrummet, andra shoppar, andra går på krogen, vissa bara är så duktiga mammor utan "egen tid" men jag är helst i verkstan då jag får en stund över..... Men vad jag gosat med flickorna idag och babybubblan slutar aldrig dunka lycka, satt med henne i famnen och bara njöt idag så klockan bara rann iväg efter hennes bad, och idag när jag tog med Daisy och hämtade A på dagis var hon sååå beskyddande asså, haha, inget annat barn fick komma i närheten av hennes lillasyster :) Påsken var för övrigt underbar, bilder kommer imorgon men pallar inte leta upp datorn nu.. Imorgon kommer Berit med och träffar sitt nya barnbarn för första gången, kul!! Tack för idag Gud, för all lycka, kärlek och allt fint.... Och snälla på lite mera sömn än inatt :) Och Tack Gud för min adhd, annars hade jag nog inte orkat vara så pigg som jag ändå varit idag :) 

Asså lilla Daisy, min lilla pippifågel.. 

Kvällens tavla :)

Glad Påsk!!

De var den finaste kyckling jag sett.... Angeline har gjort på dagis, ååååh mammahjärtat.... Tänk att hon suttit där och koncentrerat sig..... Glad Påsk!! Här är det full rulle med alla kusiner, men alla förstår och är så försiktiga och lugna när de är med lilla Daisy... Klockan 15 har vi en liten bjudning och ska laga massa god påskmat!! Tillomed påskgardiner har vi fått upp och det är sån mysig stämning i hela huset med alla barn, Daisylycka och kärlek!! 

Och lilla Daisy har fått en liten minisäng av pappa i vardagsrummet också så nu har hon tre vilobon i huset :) 

Nu kan påsken börja, hurra!!

Nu kommer Angeline snart hem med Stefan från dagis så kan påsken börja!! Hon ska få sin fina morotsbil och en annan underbar påskpresent och en bok!! Hela huset doftar citrus Ajax, allt är på sin plats, nappar och flaskor kokade, all tvätt tvättad, tillomed smink får man på sig än så länge med lilla Daisy som bara sover och soooover, men snart sätter nog "passa på livet" igång så det gäller att ta till vara på lugnet medans man kan :) Angeline fick jag inte gjort något med sen dag ett, bara tröst tröst och bar säkert henne 6-10 timmar om dan....och så gungvaggan och ständigt ut i vagnen för att bli lugn..... Daisy skriker aldrig, men kanske inte så länge till, då börjar de eviga tröstandet, men de säger att det inte är lika hjärtskärande med andra barnet, men det vet jag inte gäller mig som inte kan höra skrik en sekund för länge....... Glad Påsk alla!!!! Imorgon kommer syrran med familj och senare mamma igen!! Och visst blev de lilla glasyrexprimentet bra :) Hörs snart!!