Och i allt rosa målande, målar jag änglavingar, bland Nalledamm, rosa vägar, och tända vaniljdoftande ljus. Här i friden hos mig, i mitt hjärta, då jag försiktigt drar isär gardinera, och ser ut på den kalla första februari eftermiddagen. Jag märker det inte först, jag är så van att allt är skärt och fint omkring mig här, och nu. Nalle spinner ljuvt i sängen, vilar mot de ljusrosa sängkläderna. Jag bara står kvar, tittar ut , märker först då, att himlen har gett mig en klar, vänlig, varm, dov rosa solnedgång. Jag finner mer frid i sinnet, i min målarpause, vilar ögonen en stund till mot fönstret. Knäpper en bild. Detta är mer, än vad jag begär. Bara passade så bra, med lite tankar nu. Tror jag målar av den, sätter upp den över fönstret, den är så vacker, så vänlig. Bilden är inte så rättvis, det var mera rosa, mera stämning.
Va mysigt med rosa himmel. Passade ju dig Lina. Himlen sträckte kanske sin hand till dig, och ville säga hej. Vem vet?
SvaraRaderaHehe, tack vad gulligt! Ja, vem vet.. Kram
SvaraRaderaBra skrivet, kanske bör du jobba lite mer på balansen mellan beskrivande och konstaterande text. Skär ner ngt på adjektiven, baka in den mer "mellan radera"
SvaraRaderaLycka till och fortsätt gärna skrva!!!
Betyg; VG-