Ringa ambulans för Angeline fick feber i eftermiddag kanske var lite konstigt såhär när jag tänker på det i efterhand, jag ringde hem Stefan också, var bara tvungen att följa min magkänsla, för jag blev så fruktansvärt chockad och livrädd för jag har aldrig sett henne i det tillståndet.. Ambulansmännen verkade fråga mera hur jag mådde för de såg nog hur ledsen jag var.. Blev liksom helt disträ emot dem också.. Men hon blev helt kokhet och så hängig framåt eftermiddagen, jag blev helt stum och den djupaste rädslan och sorgen bara flög över mig..... Har aldrig känt en sån otäck rädsla tidigare, jag kunde bara inte hjälpa att jag blev så rädd, 40,8 grader steg febern till sen.. Ikväll lider jag så fruktansvärt med föräldrar som har svårt sjuka barn och kan inte ens sätta mig in i hur det skulle vara att förlora ett barn, den största kärleken som finns, aldrig får det hända dig något , aldrig.. Jag vet jag är lite knepig och överbeskyddande men greps av en panik jag aldrig känt innan, nu är febern mycket lägre och hon sover gott i son säng.. Förlåt om jag är tjatig men Lilla Angeline är det mest sagolika som hänt i mitt liv, jag fattar inte att hon växt i mig, att Stefan bär på sådana magiska änglafrön är helt ofattbart, men kanske inte när man tänker på hur overkligt fantastisk han är, mitt hjärta höll på att gå av och hjärnan att sprängas, jag kan inte se dig så sjuk mitt lilla barn, men jag måste lära mig att inte vara så känslig kanske, jag blev bara så rädd.. En sån lycka du är, kan du aldrig förstå.. oj om jag vetat att det var du som grodde där inne i magen.. Väcker känslor som jag inte trodde fanns, balsamerar hela min själ, ditt skratt får mig att drunkna i glädje, inget får någonsin hända dig, nej aldrig min vackraste blomma!!
Alltid det säkra före det osäkra med sina barn tycker jag!! Hur hönsig mamma man än får vara :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar