Äntligen, äntligen äntligen! Äntligen! Är min laddare här, har saknat den så förbaskat mycket! Nästan lika mycket som ni har saknat mig. Har saknat er också, men nu är jag tillbaka! Det har hänt mycket, väldigt mycket! Jag har känt en känsla som jag aldrig känt förut, den går inte att beskriva, den är finare än allt fint som finns, den är ljuvlig, inte minst mäktig. Har fått ett besked, ett änglabesked. Det är allt jag säger nu, iallafall om det finaste hon bär på nu.
Ska gå tillbaka till lite annat nu, jo,, annars håller jag på för fullt med flera keramikmöbler till dockhuset. Här om dagen gjorde jag detta lilla sovrumsmöblemanget.
Och en skulptur, en sån där rackare ni vet. En ulv i fårakläder.
Och i förra veckan där innan påsk, började jag måla en hel del med oljefärger. En blomplockande bebis, för bebisar är det underbaraste som finns, speciellt om det är änglaföräldrar, fina, kära, lyckliga, älskvärda ungdomar.
Sen en dag målade jag den här, passar fint till mina rosa väggar. Kroppen påminner om min.
Och nu ska jag berätta om i onsdags. Shit, såg ni mig?! Haha, fick typ 7 sms av olika vänner som ba: LINA! Du är ju på tv! Min syrra ville så gärna sitta med i debatten hos Ekdahl, ni vet det programmet på 4an, med han Lennart. Jag trodde typ att vi skulle sitta i en publik brevid, men när hon kom upp till mig sa hon: -Men Lina, är inte du lite nervös inför ikväll? Man vet ju inte vilken kändis man kommer att få sitta breved, eller bara det att vi ändå skall synas i TV?? Jag fick en smärre chock: -EEhh, va? Vadå, kommer vi inte att få sitta i en publik, breved typ??!
-Haha, nej, nej! Shit, jag hade liksom inte fattat grejen, där skulle jag sitta i direktsändning inför hela den vakna delen utav Sverige. Oj! Men det gick iallafall jättebra, man hade ingen tid att vara nervös när debatten var så intressant och när stackras Sofies mamma var i studion, det var sorgligt, och väldigt rörande. Men alla runt omkring var jättesnälla, trevliga, och i pauserna skämtade botström glatt om både det ena och det andra:D Lennart var supertrevlig och önskade oss gladeligen tillbaka snart! Skall berätta en annan parantes om den här kvällen också, men inte riktigt nu.
Avslutar med att skicka världens största kram till er underbara Jenny och Jimmy!
Underbart att du är tillbaka Lina. Dina verk är helt grymma. Kramar Ronja
SvaraRaderaOj då!!-Lina.Du låter faktiskt som om du vore gravid??
SvaraRadera-I så fall blir det-ca-feb 2010 ;-)
Vad nyfiken man blir när man läser, det verkar ju som om något väldigt roligt är på gång. Och lika glad som vanligt blir man utav dina bloggar. Puss på dig! Fredd
SvaraRaderaNej, nej jag är då inte gravid. Jag som är singel och allt;-)
SvaraRaderaSvarar på opublicerad kommentar: (publicerar den inte pga att jag inte vill hänga ut namn)
SvaraRaderaHahaha, joo precis jag klarade inte av att umgås med henne endast pga utav utseendemässiga skäl! Hehe, det var tyvärr lite andra orsaker än avundsjuka och sånt tjafs. Men... skönt försök! Då skulle det inte vara många av mina vänner jag skulle klara av att umgås med:)Båda vi två vet varför vi inte ses längre, så det är lugnt och historia nu.