söndag 14 oktober 2012

Vår älskade lilla Knytte.....

Nu ska jag berätta historien för er om vår älskade lille kattbebis Knytte. En söndaförmiddag låg jag i Stefans famn i soffan väldigt lycklig, men lite knyttig efter en svår och sorglig sommar, det regnade ute, Stefan kollade på TV och jag låg med ipaden och kollade söta djur på blocket.. Hade pratat länge om att jag ville ha en kattflicka till Nalle men när jag kom in på annonsen och såg de lilla sagotrollet som bara var för söt för att vara sann och när jag fick reda på utav Linda att han var en pojk ångrade jag mig direkt.... Eller förresten jag struntade fullständigt i att han var en kille eller tjej för han var den sötaste katten jag sett i hela mitt liv (eller Nalle är med det) men han var så söt där på bilden att jag bara var tvungen att iallafall få se honom i verkligheten. Hans tjocka randiga tassar, han vita lilla hakklapp, hans stora vackra ögon och öron, hans vackra naturfärger som skiftade i svart, brunt, ljusbrunt, mörkbrunt, gult, grått, beige, ja som en liten regnbåge fast i naturfärger :) Hans lite ledsna ögon, men ändå så kärleksfulla och vackra blick.... Jag blev lite jobbig där i soffan, zoomade in sådär intensivt så att man bara nästan såg Knyttes ansikte i blocketannonsen och tryckte upp ipaden i Stefans ansikte och höjde rösten och la på en såndär bedjande ton; "TITTA VAD HAN ÄR SÖÖÖÖÖT!!!!!" Stefan tyckte också att han var väldigt söt men sa till mig lite att lugna mig; "Älskling, lugn, ja han är söt" :)


Jag ringde Linda igen och frågade om vi fick komma senare på eftermiddan, att vi vore jätteglada om vi fck komma idag och det fick vi!! Vi sa att jag skulle ringa igen efter 15 så jag och Stefan åkte ut på några söndagsärenden till Värmdö, ja till ÖB och sånt där i regnet och jag minns hur förväntansfull jag var hela den dagen! Jag kände mig så lycklig där med Stefan i bilen!! Så blev klockan efter tre och jag ringde, hon sa att vi kunde komma snart och Stefan fick ta luren för vägbeskrivningen till en gata i Upplandsbro där de bodde!

Så var vi framme och jag kan lova att det var kärlek vid första ögonkastet!! Han var så söt den lilla bollen, sötast i kullen och så blyg.... Men jag fick ta upp honom lite grann men han var lite rädd för främlingar, sprang gömde sig, men så tittade han fram bakom fåtöljerna snabbt igen de lilla trollet :) Vi var kanske där nån halvtimme, så tackade och sa att vi snart skulle höra av oss, jag var ju inte riktigt säker på om Stefan ville ha en katt till så jag ville inte tjata för mycket om att vi skulle tinga honom med en gång, vi bestämde oss för att prata om om vi skulle ha en ny bebis eller inte :) Men jag var helt uppe i honom hela bilresan hem och sedan hela kvällen, och dagarna efteråt, men Stefan sa att han hade försökt att få tag i på Linda igen men att hon inte hade svarat...... Jag var lite ledsen för det, men så tänkte jag att han var väl såld till några andra föräldrar och inget jag kunde göra åt det, men jag fortsatte inte att leta katter för jag tänkte bara på Knytte.. Men Stefan skojade :)





På min födelsedag efter middagen innan tårtan kom Stefan in med ett stort stort paket!! Jag öppnade och kände något pälsigt och drog upp en liten vit gosedjurskatt och ett kuvert med ett brev i...... Och så läste jag och gapa ut min lycka!! Den lilla bebisen skulle bli min!!!!



Nästa måndag när vår lilla kille varit och fått sina sista sprutor och besiktigats åkte vi och hämtade honom, det var helt underbart och jag kommer alltid minnas den dagen! Men det var sorgligt också, ja det var det.. Han fick säga hejdå till sin mamma och sina syskon han lekt tillsammans med sedan slutet av maj, nu skulle han få bo hos oss.. Men jag älskade honom redan!! Mitt lilla Knytte!!





Den sista leken med hans fina syskon, de älskade en fjädervippa, var som galna i den, åh de var så söta de små snöbollarna men vem som var sötast var överens om både jag och Stefan, det var vår lille Knytte, han var också den tjockaste lille missen i kullen,och i den takten fortsätter han ;)



Så drack han sitt sista vatten i sitt lilla barndomshem som var ett mycket varmt och kärleksfullt hem, Linda är en helt underbar uppfödare och kvinna! Mycket fin med alla hennes katter, seriös och framförallt väldigt varm och kärleksfull. Hon sa att att han var den pratigaste katten hon fått, tittade på honom och sa; -Vem ska jag nu prata med på morgnarna? Det var sorgligt men hon var så fin och sa att hon gärna hör någon gång då och då hur den lilla kabraten fått det, blir glad för sms, mms och så, men trodde att han skulle få det jättebra hos oss och att det kändes skoj att han hade en annan perser storebror som väntade där hemma också, Nalle som inte visste någonting då :)





När vi satt in lilla Knytte i buren rann mina tårar, det var så sorgligt när de andra syskonen gick fram till buren och skulle säga hejdå till honom, de jamade och undrade varför han helt plötsligt var inlåst i en liten bur...... Men de var ändå glada och lekte med hans tassar genom hålen och så pussades dem..
 







Efter några sista hejdå åkte vi hem och i bilen jamade han i början, jag satt i bak med honom i buren men tog upp honom i min famn och klappade honom och gosade med honom så att han skulle känna sig trygg och då började han spinna.... Jag var så lycklig med honom där i bilen men när vi kom hem till storebror Nalle hade han helt andra tankar än att lilla Knytte bara var en söt lillebror... Han blev helt galen men Knytte var ganska så modig då han efter en liten stund tog sig ur buren och struntade i att Nalle hade höga parningsyl och sniffade högt och ville åt honom..... Nalle trodde väl att han var en söt liten tjej som kom hem för att bli ihop med honom och som han kunde sätta på när han ville.... Stackars lilla Knytte blev sedan rädd för Nalle och Nalle så galen att vi fick stänga in honom i badrummet med mat och korg hela natten för att han inte skulle parningsbråka med den lilla babyn....
Dagen efter vart det bara raka vägen in till veterinären för att kastrera Nalle..... Han ylade hela natten, det låter ungefär som katthanar sjunger när de gör så, precis likadant som han gör när han träffar Ester min systers barn som har Nalles fyra små söta ungar tre veckor gamla hemma i Herrljunga, och jag har tänkt atten utav Nalles döttrar ska få bebisar med Knytte så att alla blir släkt, för då blir ju Knytte Nalles svärson och Nalle farfar till Knyttes barn :)

 
Efter några dagar repade sig Nalle efter kastreringen och nu är det riktigt goda kompisar!! Leker, bråkar och gosar. Knytte är så kärleksfull och fin emot Nalle och pussar och tvättar honom ibland. De gillar varann så mycket!! Och vi älskar dem!! Våra små kattpojkar!!



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar