Jag har lärt mig strunta i vad att ge upp är.

Hej fina ni, jag känner nu att jag måste berätta för er varför jag inte bloggat på så bra den senaste tiden, men det har berott på flera lika anledningar.... Mest negativa tyvärr, och öppen som jag är måste jag säga att livet inte varit så lätt de senaste månaderna, men att det nu börjar gå uppåt igen. Mycket tråkigt har tyvärr hänt, och jag har inte orkat skriva om det.. Ett tag var jag helt under isen, och nära där det taget tänkte jag att nä, nu lägger jag in mig på psyket, jag pallar inte mera. Men en positiv människa som jag är, reste jag mig upp så gott som det gick, och tänker nu ta nya tag, nu ska allt bara bli bra, det ska det bara, så bra som det går, och kan bli iallafall.

Vissa saker kommer ju aldrig att förändras. Som det mest fruktansvärda som kunde hända till exempel, min bardomsvän Kenneth Wallin dog i Afghanistan utav en mina sent i höstas, ja det är/var så fruktansvärt tragiskt att jag nästan tappade tron, men nej, min starka tro kommer jag nog ändå aldrig tappa. Fast man undrar ju hur Gud tänker ibland. Kan inte skriva, tänka på det utan att tangentbordet blir helt blött utav tårar. Sedan var jag i en mycket svår relation med en man som tyvärr hade två andra kvinnor vid sidan om mig, han var liksom ihop med oss alla tre, givetvis visste jag det inte då, allt kom som en chock. Jag blev också gravid med denna man, och gick igenom en väldigt svår och jobbig abort där precis innan jul. Min mamma har precis fått reda på att hon har cancer, men det kan vara en cancer som kan botas, en cancer som inte är så farlig, vi vet inte än, alla går vi runt omkring, väntar ständigt nya besked. Förlåt för ett så deprimerande inlägg, men livet är ju inte alltid så lätt.

Jag slutar iallafall aldrig kämpa, jag lägger inte in mig på psyk, och jag vill ju ändå fortsätta mitt bloggande, så imorgon byter jag portal och blir Daniel Nyhléns nya stjärnbloggare på improveme.se där jag kommer att ta ut er på lite djupare vatten, men jag är den samme som alltid, ja ni vet, med mitt rosa flufferi bland regnbågar, tussar, blommor, polkagrisar, skratt, ballonger, stim och stoj. Jag ska försöka iallafall...

Nej, jag ska!