Sidor

måndag 25 januari 2010

Sucka mitt hår men brist dock ej.


Att jag varannan månad utsätter mig själv för detta lidande, alltså jag har den maximalaste starkaste styrkan på vidunderlig fräthet, ni vet jag är ju vit, det brinner som eld i skallen. Man dör nästan varje gång. Yasmine, min frisör säger lugn Lina, bara lite kvar, lite, lite, lite.... Du fixar det ju varenda gång.. Djupa andetag nu, tänk på något fint säger hon, tänk känslosamt, tänk på någon fin man, men någon så fin man finns ännu inte i mitt liv att jag klarar detta vidriga väte, vart är du egentligen?

2 kommentarer:

  1. eLLER.-jag tror ingen annan har sagt det.
    Älskar Dig för Din egen skull:)

    SvaraRadera
  2. Butterfly..hur gör du?
    Vet du .. nu har jag lööstgåååtan.
    Egentligen finns du inte.Du
    ÄR lera.Så måste det vara.Annars förstår jag mig inte på Dig.Din/min själfrend.

    SvaraRadera