Rutin, klementin och paradisaskätande.

Hej på er alla ni som tittar in här idag! Välkommen till mitt liv. Och vet ni en sak? Att ibland så sover jag bort halva dagen, som idag liksom (jag vaknade halv två). Och sedan så släpar benen efter mig tills kvällen kommer då jag inte kan sova. Det är inte så bra. Sen så engagerar jag mig i lite smått underliga och egentligen inte alls speciellt givande projekt, som alla möjliga grejer som jag inte har tid med. Jag äter stora mängder med klementiner och choklad i dessa dagar innan jul också. Shit, jag har köpt hem en paradisask bara till mig själv. Fast det är klart om jag får besök så får givetvis de också äta paradisask, (har dock ätit upp alla goda).

Men ibland så sover jag knappt alls, och gör tusen saker på samma gång, i några hundra kilometer i timmen typ. Jag är inte en sådan där vanlig människa som arbetar lugnt och metodiskt, jag har inte mycket rutin alls i mitt liv kan jag meddela, men i detta nya år som kommer så tänkte jag att det verkligen skulle bli ändring på detta med rutinerna. För utan tidspressen är jag ingenting känns det som ibland. Jag väntar liksom, och skjuter upp saker. Ligger här i mitt rosa gryt och lurar tills jag måste göra vissa saker. Och när alla saker måste göras då kliver jag raskt upp från sägen och att kavlar upp ärmarna. Och ibland när mobilen plingar till och det kommer ett sms så kan det gå en lång, lång stund innan jag ens orkar kolla vem och vad det är. Jag tycker liksom ibland också om att se på mitt stundtals slöa och orutinerade leverne, för ibland kan det vara härligt att kunna slappna av, det är så konstigt med mig detta. Ibland är jag slapp och bara ligger och äter praliner, och sedan nästa dag har jag en miljon planer och kan inte sitta still en minut. Fast detta är nog ett litet typiskt söndagsyndrom. Men när åskan går, ja typ när det händer något oförutsägbart så står jag redo som aldrig förr! Haha, såhär har jag alltid levt tror jag, men jag kan i nuläget se ett par skäl till att byta denna taktik. När jag gick i skolan kunde jag nästan alltid fippla bort pluggtiden till ett helt prov för att den sista dagen innan provet läsa in allt hela natten, och sova på kvarvarande tid, och bokstavligt skrivet trycka in en hel bok, eller tvåhundra glosor i skallen under total stresspanik. Om ett viss grej tar tio timmar, varför då dela upp det på tio dagar? När man bara kan göra sånt roligt, och sånt som man vill de tio dagarna innan? Nej, detta är ingen vidare bra taktik. Och jag beundrar verkligen alla struktrerade människor som klarar dessa svåra livsrutiner, som bara en sådan sak som att äta frukost på morgonen.

Och nu ser jag bara detta med julklapparna, shit jag har inte alls fixat och gjort så många som jag skulle ha velat göra. Mitt största nyråslöfte är verkligen struktur och rutin! Det är faktiskt himla viktigt med rutiner. Men de är så svåra att få in liksom. Jag måste verkligen försöka! Jag måste det bara. Jag minns när jag skulle ha en vernissage som projektarbete i gymnasiet, jag hade ett helt år på mig att planera allt, skriva loggbok, måla, boka och allt det där, som var tusen saker. Jag kan säga att jag gjorde nog klart det mesta de två sista veckorna innan det var dags. Det fanns bara halvgjorda grejer. Det gick som tur var ganska bra ändå, för läraren jag hade gillade verkligen mitt sätt att skapa, och han var så snäll lilla Tore. Jag har ju tänkt att jag ska ha en vernissage här i vår också, och då gäller det att verkligen hålla på rutinerna och inte vända på dygnet.

Nu har jag i alla fall bokat en biljett hem till Västergötland så jag kommer hem till jul, eller det var förresten ens inte jag som bokade den, det var min faster. Gud vilken orutinerad barnunge jag är asså, hehe! Imorgon ska jag i alla fall städa klart och packa ihop det sista, får väl bli några sista minuten julklappar också om jag hinner. På centralen kanske, hehe.. Nu ringer det i mobilen igen, jag måste svara. Kram och ha en försatt trevlig strukturerad söndagskväll:) Lina