Jag har gjort många, många barniga grejer. Jag gör dem fortfarande och om man tittar tillbaka på dem senaste åren, så har jag samlat på mig en hel del. Jag har målat och slabbat med färg, ibland liksom kletat med extra färg och kladdig lera, just bara for att det är extra skoj då. Och jag har snickrat ihop konstiga saker, bakat saltdeg och grejat med modellera. Jag har rivit isär saker och lagat saker, som jag liksom råka riva isär. Jag har vikt pappershus, klippt och klistrat. Jag har gosedjur i sängen, och jag brukar inte orka borsta håret ibland. När jag var på Danderyd fick min medpatient Tina göra det åt mig. ”Lina, du måste borsta håret, kom så får jag kamma dig min lilla docka” Jag har spelat barndataspel, tv-spel, och beställt barnspel till mobilen. Jag har tältat i skogen och hoppat kanonkula i kalla sjöar. Jag har sprungit som ett litet barn, ramlat och slagit mig och gråtit rakt ut. Jag har åkt upp för rulltrappor en extra gång, bara for att det är kul (det var iof ganska längesen nu.) Jag har däremot aldrig slagit folk och inte bitit eller rivit någon heller under min vuxna tid. Jag har aldrig lagat tänder utan bedövning, men jag har dragit ut en tandställning med en locktång. Jag har sprungit direkt från sängen till McDonalds ätit och slickat ketchup från fingrarna med god aptit. Jag har klättrat upp i träd och lekt på vattenpalats (och inte så som vuxna leker där) Jag har plaskat i fontänen här nedanför, och det var inte på fyllan. Jag har pekat på folk utan att tänka mig för. Jag har åkt karuseller överallt där jag kommit åt dem, och jag vet inget bättre än just karuseller och åkattraktioner! Jag har åkt pulka ner ifrån branta backar, och jag har åkt en massa inlines!
Visst har jag kanske en del kvar att kryssa av, men jag tycker i alla fall inte att jag lider av någon större brist på bevis på att jag inte är ett barn längre. Inget av ovanstående är väl något som inte speciellt ofta kommer upp till ytan liksom. Varför finns det säkert ganska många anledningar till, eller inga alls egentligen, men jag antar att det helt enkelt inte är sådant man sitter och pratar om så ofta, det är liksom inga vanliga samtalsämnen -”jag är inte vuxen”. Jag tror inte ens att det är av så stort intresse för speciellt många. Speciellt inte för mig själv, jag bara gör sådant liksom, utan att tänka på det. Men jag har ju också en väldigt vuxen hjärna ibland. Sist nu i lördags när vi vart ute där på Södra teatern, då jag var den enda personen under 36 typ, så sa en av Cis vänner: Asså, är hon verkligen bara 21? Är Lina bara 21? Är hon det? Hon verkar ju så himla mogen. Haha, hon skulle bara veta att jag gillar att flabba rakt ut och leka kurragömma typ, hehe.. Jo, jag kan faktiskt vara ganska mogen också, det är sant.
Jag kan väl mojjsa ihop ett flertal goda bakverk utan att behöva recept;) Jag tycker om att lyssna på vuxenmusik, jag tycker om att sitta i soffan med en bok, och jag är intresserad av andra människor. Jag tänker nog inte heller som ett barn på vissa saker. Däremot är jag barnsligt förtjust i att slänga saker på golvet, jag älskar mjuka djur och jag har inga problem med att leka i timmar med dem. Jag flabbar ganska mycket åt det mesta, drar skämt och tycker nog att jag bjuder en del på mig själv, kanske för mycket ibland. Jag kan vara som en öppen bok, och jag är lite kass på att vara hemlighetsfull faktiskt. That's the kind of girl I am liksom. Jag vågar gissa att det här ligger ganska nära omvärldens bild av mig kanske? Men, nu är det så att jag tänkt efter lite och kommit fram till följande. Efter att ha utforskat vuxenlivet som barn, så borde jag kanske framhäva de mer barninga sidorna hos mig själv oftare, hihi! Att man känner sig någorlunda trygg i sin vuxenroll som barn, och att man kan ägna sig åt att kladda med färg och klappa mjuka djur utan att man blir röd i ansiktet är i alla fall en sak jag är tänker är bra. Det är ingenting som inte uppskattas av någon ju. Att vara ett barn samtidigt som att vara en vuxen är underbart! Och att kunna berätta om tjocka träd som man klättrat upp i;) Jag är 20 nu, och jag är inte en sämre kvinna än att jag kan anpassa mig efter det, men på ett barnsligt sätt ibland.
Dit jag ville komma är att jag ställde klockan på 7 imorse- för att kolla på julkalendern! Skägget i brevlådan. Ja, den var ganska rolig, men jag tycker att alla julkalendrar var bättre när jag var barn. Det är nu poängen kommer; Är det så att julkalendrarna är sämre nu? Eller är det kanske för att jag har blivit lite vuxen? Oh, no.. :(
Nu fick jag iaf i skallen här: Bolibompa,bolibompopa, bolibompa, BOLIBOPMA!!!! Kram Lina Långstrump!
Haha, nää jag är inte vuxen, då sitter man inte såhär på paint.
Då har man bättre saker för sig-som att läsa DI eller vad som helst...
Här är jag när jag va barn på riktigt:)
Du är bara så gullig Lina! Det finns ingen som kan skriva lika kulligt som du! Puss Sebastian
SvaraRadera