Snyft.

I morse var jag och lämnade Nallebebis hos vetrinären, hans ögon ska sköljas, och så ska han rakas ordning i pälsen för att han har får så mycket tovor. Nu ska jag borsta hans päls varje dag, men han hatar verkligen borstandet, han springer iväg och gömmer sig så fort man säger: (Ja, tillomed med bebisröst) Nallebebis, ska vi borsta? Men eftersom han är en angora perser coluorpoint, så är hans päls inte vanlig päls, utan fjun av mjukt damm typ. Bomull som bollar ihop sig. Och när han dricker vatten, och pälsen blir blott så tovar hans bomullsfjun ihop sig på en gång.. Nu gäller det att införa borstning på ren rutin.

Jag älskar honom så himla mycket, precis som det vore min egna bebis. Och det var fruktansvärt sorgligt att lämna honom i morse.. Han las på en liten djurbår och skulle kännas på lite, dem spraya på såndär illaluktande sprit på båren, så jamade han jättehögt och titta på mig med en jätteynklig blick; MAMMA!!! Vad gör dem med mig?! Varför ska jag vara här?! Jag lovar att du ska få borsta mig, när du vill!! Lämna mig inte!! Jag fick nästan tårar i ögonen, men jag var tvungen att lämna min bebis även om det sved hårt i hjärtat mitt.. Han ska sövas och rakas, dem frågade mig vad jag ville ha för frisyr, jag sa ta den som gör minst ont... Hehe, vetrinären sa att han är ju inte vaken, vi lovar att inget kommer göra ont, och han kommer bli jättefin! Sedan bestämde vi för oss en "lejon-frisyr".

Ska hämta honom i eftermiddag och ta hand om honom efter narkosen, min bebis, min älskade Nallebebis.. Nu ska jag kila ner till Täby centrum och köpa massa godsaker till honom, han är en mycket bortskämd liten varelse.. Dem verkade i alla fall vara riktigt bra där på mottagningen, så jag är lugn. Men jag saknar honom otoligt, när han inte finns hos mig i lägenheten. Puss på nosen.