Jag är så konstig, jag tror nog att jag
är en utav världens konstigaste människor., iallafall en utav dem.
Kanske hör jag inte hemma här i världen, men jag älskar ju livet med,
och alla vackra änglar. Men jag vet inte vad normal är. Ena sekunden
vill jag förlova mig och andra göra slut. Jag gör så konstiga saker. Jag
gör de varje dag. Helt gränslösa och jättekonstiga saker. Och jag har
kommit på att jag kanske är en sån slags människa som inte ska ha
relationer. Det får bli jag och mina katter i mitt regnbågshus i
framtiden. Usch, nu gråter jag igen och det i floder, kinderna är helt
blöta. Är trött på tårar med, men så är det skönt att gråta med, då
kommer ju lite sorg ut iaf. Nu ska jag försöka sova. Natti alla fina ni.
Och tyck inte synd om mig, hata mig inte, men tyck ingenting. Det vore
lättast. Men bara så ni vet är jag inte elak och så, det är inte min
grej, jag gråter för mycket och är alldeles för feg och konflikträdd
med, jag kan räkna upp tusen fel nu, men är för trött. Förlåt för
allt.Natti igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar