06:00 typ.

Han ringer, han väcker mig, han gör det bara ibland.
Jag vet inte varför egentligen, han kanske har en skön morgonstund med sig själv samtidigt, samtidigt i smyg. Äsch, han ringer kanske bara av god omtanke, han ringer mest för att han tycker det är så trevligt att lyssna på min hesa, vackra morgonröst som avslöjar att jag inte alls är någonstans i närheten av att vara vaken, även om jag genast svarar att det är lugnt, att jag redan var vaken innan han ringde.

Han skrattar åt mig, han skrattar gulligt åt mig, på ett ganska härligt sätt och säger förlåt. Trots att jag är halvt sovandes brukar jag förklara för honom att om han hade varit här i sängen med mig, då hade han inte haft en chans, inte en enda. Jag hade stoppat minsta, pluttiga, lilla försök han gjort till att röra vid mig. Då brukar han fnittra på ett ganska töntigt sätt och förundras över hur jag kan vara så himla kaxig när jag inte ens är vaken, men jag tror att innerst inne så vet han att jag har rätt, han hade inte haft en chans. Ja, för det där med närhet vet jag inte..

Att gå upp såhär tidigt. Bara att bli väckt, inte somna om.
Jo, det är väl bra kanske. Sätter på tv, sätter in mackor, sätter på vatten, sätter på knappen tisdag.